”Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp..” (Ef 4:3)
Det var inte alltid som det rådde frid och endräkt i vårt hem när pojkarna växte upp. Ganska ofta rådde det stark oenighet, och det hände till och med att smockan hängde i luften ibland. Men det märkliga var att om ett yttre hot visade sig, till exempel att någon av pojkarna blev angripen utifrån, slöt syskonen upp omkring varandra i täta led.
Ibland undrar jag om kristenheten fastnar i käbbel med varandra, på grund av att man inte insett, att vi har en gemensam fiende, djävulen, som vill förstöra, ödelägga och rasera allt det goda som Gud har skapat. I alla krig är det ett viktigt vapen att skapa splittring bland motståndarna. Så är det också i det andliga krig som varje kristen befinner sig mitt uppe i varje dag. Om vi bara kunde inse, att vi kristna är syskon i samma familj och att fiendens mål är att skapa oenighet bland oss, skulle vi sluta upp omkring Sanningen som en man igen.
BÖN
Herre hjälp mig idag att bidra till enhet. Hjälp mig att inte envist hävda min egen åsikt. Hjälp mig att inse att kärleken till mina kristna syskon är viktigare än att jag får rätt i allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar