UTMANINGEN 7 jan 2 Krön 30

 

"MEN MAN SKRATTADE ÅT DEM OCH HÅNADE DEM..."

Bibelläsning: Andra Krönikeboken 30
Läs bibeltexten här

"Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon. Men man skrattade åt dem och hånade dem." (2 Krön 30:10 FB)

Kung Hiskia kämpade för att föra folkets hjärtan tillbaka till Herren. Han sände ilbud runt i både Juda och Israel med uppmaningen "Vänd om till Herren" (vers 6), men folket skrattade åt dem och hånade dem.

Men det fanns några i Israel som ödmjukade sig och kom till Jerusalem för att tillbe Herren.

Situationen idag är inte helt olik den på Hiskias tid. Den som går ut och uppmanar människor att vända om uppfattas ofta som mindre vetande och fanatisk, och blir bemött med hån och skratt. Är du beredd att utstå det offret? Det finns många idag som kompromissar med budskapet och gör udden i evangeliet harmlös för att slippa mötas av hån och skratt. Vågar du stå rakryggad för Jesus i en kristendomsfientlig omgivning?

Men trots att budbärarna på Hiskias tid möttes av skratt och hån, var det ändå några som ödmjukade sig och kom till Herren. De hade säkerligen aldrig kommit till Herren om det inte funnits budbärare som var beredda att ta emot hån och skratt.

Paulus skriver att budskapet vi predikar är "dårskap för dem som går förlorade" (1 Kor 1:18).

Det gamla väckelsefolket i första hälften av 1900-talet sjöng med glädje: "Dåre för världen, men salig i Gud". De visste vad det kostade att följa Jesus. De var beredda att betala priset. Hur är det med oss idag? 

- Mannakorn att tugga på under dagen: Hjälp mig Herre att stå upp för dig och ditt ord även om jag ibland får stå helt ensam.
________________
Innehåll:
Hiskia inbjuder Juda, Israel samt Efraim och Manasse att komma till Jerusalem för en påskhögtid.
Många hånade och skrattade åt budbärarna, medan andra ödmjukade sig och kom till Jerusalem.

Kommentar:
Påskhögtiden firades till minne av befrielsen ur slaveriet i Egypten (2 Mos 12). Då var det lammets blod som ströks på dörrposterna som räddade dem som var i huset. Blodets renande, frälsande kraft hade sedan en central plats i offrandet under påskfirandet under Gamla testamentets tid och in i Nya Testamentet är det Jesu blod som är den förlåtande och frälsande kraften.

Nordriket Israel existerade inte som en självständig nation under Hiskias tid. 722 f.Kr. hade Nordriket intagits av Assyrierna och en stor del av befolkningen hade förts bort som fångar. Nordriket beboddes under Hiskias tid av ett blandfolk (2 Kung 17:24f). Inbjudan som Hiskia sände ut till Nordriket var sänt till det fåtal judar som bodde kvar i landet.

Detta var en av orsakerna till att judarna föraktade folket i Samarien på Jesu tid. De var inte längre "judar" utan var ett blandfolk. Se Jesu möte med den samariska kvinnan "Judarna umgås nämligen inte med samarierna" (Joh 4:9) och berättelsen om den barmhärtige samariern (Luk 10:25f).

Påskfesten som Hiskia inbjöd till i Jerusalem var en glädjefylld tillställning. Det var tvåhundra år sedan man firade påsk på detta sätt i Jerusalem.

Till eftertanke:
Då sändebuden kom med inbjudan till folket i Nordriket att komma till Jerusalem och fira påsk möttes de av hån och skratt från många.
-Kan det vara på samma sätt idag då vi vill presentera evangeliet för andra människor?
-I vilka sammanhang har du fått möta hån och skratt för din tro?
-Vad får det för effekt på dig? Slutar du att tala om din tro då du möter icke-troende?