Inför Söndagen - Kyrkoårets texter utan kommentarer

Söndagen efter nyår. Tema: Guds hus

Gammaltestamentlig

Första Samuelsboken kapitel 3, vers 1-10

Den unge Samuel tjänade nu Herren under Elis uppsikt. På den tiden var det ovanligt att Herren talade till människor, och profetsyner förekom sällan.
Då hände en gång följande. Eli, vars ögon nu blivit så svaga att han inte kunde se, låg och sov på sin vanliga plats.
Tempellampan var ännu inte släckt, och Samuel låg och sov i Herrens tempel, där Guds ark stod.
Då ropade Herren på Samuel. ”Här är jag”, svarade han,
och han sprang bort till Eli och sade: ”Här är jag, du ropade på mig.” Men Eli svarade: ”Jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.” Då gjorde han det.
Än en gång ropade Herren på honom. Han steg upp och gick bort till Eli: ”Här är jag, du ropade på mig.” Men Eli svarade: ”Nej, min son, jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.”
Samuel hade ännu inte lärt känna Herren och ännu inte fått ta emot hans ord.
För tredje gången ropade Herren på Samuel, som åter steg upp och gick bort till Eli: ”Här är jag, du ropade på mig.” Nu förstod Eli att det var Herren som ropade på pojken,
och han sade till Samuel att lägga sig igen. ”Och om någon ropar på dig skall du säga: Tala, Herre, din tjänare hör.” Och Samuel gick tillbaka och lade sig.
Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut: ”Samuel, Samuel!” och han svarade: ”Tala, din tjänare hör.”

Epistel

Hebreerbrevet kapitel 3, vers 1-6

Bröder, ni heliga som har fått kallelsen till himlen, se därför på aposteln och översteprästen som vi bekänner oss till, Jesus,
som var betrodd av den som hade utsett honom, så som 'Mose var betrodd i hela Guds hus'.
Men han har visat sig värdig större härlighet än Mose, liksom en byggmästare äras mer än det hus han har byggt.
Varje hus har en byggmästare, men den som har byggt allt är Gud.
Väl var 'Mose betrodd i hela hans hus', men 'som tjänare', för att vittna om det som senare skulle förkunnas;
Kristus däremot var som son betrodd att råda över hans hus. Och hans hus är vi, så länge vi behåller den frimodighet och stolthet som vårt hopp ger oss.

Evangelium

Lukasevangeliet kapitel 2, vers 42-52

Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden.
Då festen var över och de skulle hem igen, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det.
De gick en dagsled i tron att han var med i ressällskapet och frågade sedan efter honom bland släktingar och bekanta.
När de inte hittade honom vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom där.
Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor.
Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav.
Föräldrarna blev bestörta när de såg honom, och hans mor sade till honom: ”Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga.”
Han svarade: ”Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?”
Men de förstod inte vad han menade med sina ord.
Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han lydde dem i allt. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.
Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag.

Psaltarpsalm

Psaltaren psalm 84, vers 2-5

Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot!
  Jag förtärdes av längtan
till Herrens förgårdar.
Nu jublar min själ och min kropp
mot den levande Guden.
  Sparven har funnit ett rede
och svalan ett bo för sina ungar:
dina altaren, Herre Sebaot,
min konung och min Gud.
  Lyckliga de som bor i ditt hus
och alltid kan sjunga ditt lov.