Från frälsningsvisshet till andlig krigföring

 

Lektion 1 – Introduktion: Från frälsningsvisshet till andlig krigföring

I Efesierbrevet får vi en god inblick i det kristna livet. Brevet för oss från välsignelsestadiet, där Gud möter oss med sina välsignelser:  ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse.”  (Ef 1:3)

Därifrån förs vi vidare genom olika uppgiftsstadier till användbarhetsstadiet, där Gud kan använda oss som sina redskap i den andliga kampen på jorden:  ”Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.”  (Ef 6:10-11)

Avsändaren

Brevet är skrivet av Paulus medan han satt i fängelse (3:1; 4:1; 6:20). Troligen skrev Paulus brevet tidigt på 60-talet e.Kr. (Apg 28 och 30). Uppmaningarna om att alltid tacka Gud för allt (5:20) skrivs alltså av en man som genomlider en flerårig fängelsevistelse.

Paulus kände väl till församlingen i Efesos. Han var i Efesos under sin andra missionsresa (Apg 18:18-21). Under den tredje missionsresan förmedlar han den Helige Ande till en grupp troende (Apg 19:1-7) och verkade sedan en längre tid i Efesos där han fick uppleva stor framgång för Guds rike, även om det skedde under ett starkt motstånd.

Mottagaren

Efesos var en av de mest betydande städerna i Mindre Asien. Församlingen i Efesos nämns flera gånger i Nya Testamentet. Det var en levande och blomstrande församling och Paulus skriver att han har hört om församlingens stora tro och kärlek (1:15).

Den sista gången församlingen i Efesos nämns i Bibeln är i Uppenbarelseboken ungefär 40 år senare. Men där beskrivs församlingen på ett helt annat sätt:  ”Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek.” (Upp 2:4). Något hade tydligen hänt.

 

Huvudtankar i brevet

1.       I Kristus (1:3) eller i honom (1:7) är uttryck som förekommer många gånger i brevet. Det pekar på alla resurser och möjligheter som Gud har gett oss i Kristus.

2.       Bilden av församlingen som Kristi synliga kropp på jorden (1:22), där vi alla har vår speciella uppgift för att kroppen ska kunna fungera.

3.       Enheten i tron på Kristus (4:13). I Kristus är vi ett. Detta får inte bara bli en lära, utan det måste också ge sig uttryck i praktisk omsorg för varandra.

 

Att studera Bibeln

Den här serien heter Studier i Efesierbrevet.  Hur ska man då bära sig åt då man studerar Bibeln?

Det finns naturligtvis många sätt att studera på, men om man ska få ett varaktigt resultat av sitt bibelstudium, bör man göra studiet på tre olika nivåer som svarar på tre olika frågor:

A.      Vad står det? Se efter vad Guds ord verkligen säger.

B.      Vad betyder det? I bön och eftertanke förstå betydelsen av det vi läser.

C.       Vad ska jag göra med det? Hur kan jag omsätta det som jag läser i mitt eget liv?

Många gånger stannar vi på nivå A. Vi läser orden utan att riktigt tänka igenom vad det står.

Andra gånger går vi vidare till nivå B. Vi ber, tänker efter och söker upplysningar om bibeltexten.

Men även om vi förstår vad allting betyder och kommer in i hela djupet av Guds ord, kommer det inte att hjälpa oss framåt om vi inte är villiga att gå över till nivå C och göra något med det vi läser eller att låta Ordet göra något med oss.

Skillnaden mellan att stanna på nivå B eller gå vidare till nivå C beskriver Jesus som att bygga sitt hus på sand eller på klippan (Matt 7:24-27). Den som byggde huset på klippan hörde (B) och gjorde (C) vad Gud sa i sitt ord. Den som byggde huset på sand hörde lika mycket som den som byggde huset på klippan men stannade där och gjorde ingenting med det han hörde. Det huset föll ihop.

Församlingen i Efesos fick den bäst tänkbara undervisningen och det fungerade bra så länge Ordet fick verka i församlingen. Ungefär 40 år senare möter vi församlingen igen. De hade fortfarande rätt undervisning, de hörde Guds ord, men de gjorde inte längre. Därför fick de rådet:  ”Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar.” (Upp 2:5)

Den avgörande skillnaden mellan levande och död kristendom är om vi är villiga att låta Ordet förvandla oss, så att Ordet inte bara blir ord, utan också blir levande i oss.

 

Uppgifter för självstudium och samtal

Läs:
- Efesierbrevet 1:15-22
- Apostlagärningarna om Paulus besök och verksamhet i Efesos; Apg 18:18-21;  Apg 19:1-7

1.       Jämför de två beskrivningarna av församlingen i Efesos i Efesierbrevet 1:16 och Uppenbarelseboken 2:4

a.       Vilka orsaker kan ligga till grund för en sådan tillbakagång?

b.       Är det en vanlig utveckling i en församling?

c.       Vad kan vi göra för att motverka en sådan utveckling?

2.       Läs Paulus bön i Ef 1:15-22 och studera den efter de tre nivåerna A,B och C.

a.       Paulus tackar för vad de har och ber om att de ska få det de fortfarande saknar

                                                               i.      De har: tro kärlek

                                                             ii.      De saknar: visdom och uppenbarelse, kunskap om Gud, ser inte sin kallelse, ser inte sin rikedom, förstår inte Guds kraft

b.       Gå igenom var och en av sakerna de har och de som de inte har. Försök beskriva vad som ligger i orden. Exempel: Kunskap om Gud.

                                                               i.      Vad betyder det att sakna kunskap om Gud?

                                                             ii.      Vad är det för skillnad mellan att ha kunskap om Gud och att lära känna Honom?

                                                           iii.      Vad säger andra bibeltexter om att lära känna Gud?

c.       -Var befinner vi oss som kristenhet i förhållande till Paulus bön?
-Var befinner jag mig i förhållande till Paulus bön?
-Vad kan jag/vi göra för att Paulus bön ska uppfyllas mer och mer i mig/oss?