Jag satt då på det stora jubileumsmötet för 130-årsfirandet
för Frälsningsarmén i Västerås. Dagen innan hade vi haft en samling med många
vittnesbörd om vad som hade hänt under dessa år. Vittnesbörden hade handlat om
mirakulösa helanden och många andra välsignelser som man fått uppleva under de
gångna åren.
Nu satt jag
där och såg i mötesprogrammet att det skulle vara vittnesbörd. Som vanligt sände jag
upp en fråga till Herren om det var något han ville jag skulle vittna om. Plötsligt såg jag framför mig, eller det kanske bara var en tanke, kåren i Västerås hade
samlats för att fira sin 140-årsdag tio år senare. Många människor var samlade.
Människor med olika bakgrund och nationaliteter. Men jag kände inte igen de
flesta av dem. De var alla fyllda av glädje och tacksamhet och stod på rad för
att berätta hur Gud hade mött dem under de gångna tio åren. Bilden började
klarna för mig för vad som hade hänt. Inte så lång tid efter 130-årsfirandet
hände det något speciellt på kåren i Västerås. Vid en gudstjänst hade Gud mött sitt
folk på ett övernaturligt sätt. Många blev berörda och kunde inte låta bli att
berätta för grannar och arbetskamrater om det dramatiska gudsmötet de hade
upplevt. Fler och fler människor kom och blev berörda och fick sina liv
förvandlade.
Det var ingen som visste vad det egentligen var som hände. Det bara
hände. Kåren hade inte börjat med någon ny aktivitet, det var inte någon
speciell predikant eller någon speciell grupp som hade varit drivkraften. Det
bara hände och alla visste att det var Gud. Snart började det bli kö utanför
lokalen av människor som vill komma in för att få de bästa sittplatserna….
Men nu
tillbaka till jubileumsgudstjänsten förra söndagen. Det var ett bra möte, men
det blev inte riktigt tid för vittnesbörd under mötet. Men jag har inte riktigt
lyckats frigöra mig från det jag såg framför mig. Jag vill inte påstå att det
var ett profetiskt budskap från Herren som jag fick, eller om det var en syn,
eller om det var en dröm eller om det bara var en flyktig tanke….
Men nu
tillbaka till bilderna. Rut och jag har, tillsammans med några goda vänner,
varit i Österrike för att vandra i Alperna. Större delen av veckan var vi i Bad
Gastein. Första dagen tog vi liften upp till över 2000 meter ö.h. och därifrån
började vi vandra uppåt. Vi vandrade och vandrade och fick uppleva fantastiska
vyer. De följande dagarna fortsatte vi att vandra och njuta av naturen. På fem dagar gick
vi 5,7 mil.
Men nu är vi tillbaka hemma i Västerås och det "vanliga" livet, och i morgon börjar en ny vecka.
Jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig,
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar