Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
Söndag igen. Höstterminen är i antågande och ännu råder osäkerhet om vad som kan genomföras och vad som ska ställas in på grund av Coronaepidemin.
Under veckan kom vi överens med kårledaren i Levanger (Norge) att ställa in den planerade Bibelhelgen där. Det fanns två skäl till det. Det ena är att vi antagligen inte får åka in i Norge och det andra är de norska restriktionerna om samlingar på kårerna. Men vi ställde egentligen inte in den, vi sköt den bara framåt i tiden.
Senare i höst är det meningen att vi ska ha en veckas NLDI-kurs (NLDI=Nordic Leadership Development Institute) i Norge. Om den kan genomföras eller inte får vi se.
Vi hörde på radion i veckan att man ställer in den stora Nobelmiddagen i Stadshuset i höst. Så den kan vi inte heller vara med på (ett annat skäl är naturligtvis att vi inte är inbjudna).
Under veckan har jag också lagt en del tid på att göra en ny webbshop till rupeba. Den gamla som var "hemmasnickrad" får nu gå i pension. Gå gärna in på den nya och kolla. Hör av dig om synpunkter. Du finner sidan här: https://rupeba.se. I förbindelse med det har rupeba även fått ett eget Swishnummer: 123 117 3301. Bra att ha om man ska köpa böcker i webbshopen.
Nu till det mer personliga.
Rut och jag åkte en av dagarna till Gåseborg en stenåldersby (ca 400 e.Kr.) i Jakobsberg. Jakobsberg är Ruts gamla hemtrakter. Det var där hon växte upp då vi båda var juniorsoldater på sjätte kåren i Stockholm. På Gåseborg bar det en fantastisk utsikt över Mälaren. Vi hade sett på kartan att på motsatt sida av Mälaren ligger Sundsgården där vi bodde åtta månader efter vår hemflytt från Lettland. På berget fanns också en fågelskådare som kikade genom en avancerad kikare på ett ännu mer avancerat stativ. Jag frågade honom om jag fick titta i hans kikare för jag trodde man kunde se ett hus på andra stranden där jag hade bott. Menar du Sundsgården frågade fågelskådaren. Jag kikade och där såg jag Sundsgården med en garagelänga där vi hade hyrt ett garage som förråd. Det var ju bra att jag lånade kikaren av honom, för det var väl det enda som kunde beses i den den dagen. Några fåglar fanns det i alla fall inte.
I torsdags eftermiddag fick vi besök av yngste sonens med familj. Vi grillade och spelade kubb. Båda flickorna ville vara med i sin pappas lag för att vara säkra på att vinna. Vi som blev kvar, Rut och jag och sonens hustru, blev det andra laget.
Mot alla odds var det vi som vann (Hoppas inte sonen läser detta. Det kan vara känsligt).
I lördags gjorde vi ett försök att få träffa mellansonen med familj i Norge. Vi har inte sett dem sedan i februari. Norge har varit stängt för oss och de har inte kunnat besöka oss utan att gå in i en tio dagars hemkarantän vid återkomsten till Norge. Vi hade läst på i alla bestämmelser vi hade hittat på norska myndighetsförordningar och där stod det att man kunde få besöka familjemedlemmar som bodde i Norge om man gick i karantän i Norge. Det stod till och med definierat vilka familjemedlemmar man fick besöka och där stod det att man fick besöka son, oavsett ålder. Vi rustade oss med pass och diverse handlingar som kunde styrka att vi var föräldrar till sonen som bodde i Norge.
Det var med viss bävan vi närmade oss gränsen. Hade vi tillräckligt med dokumentation? Så kom vi till gränsstationen och där var det inte som vanligt. Där fanns inga tulltjänstemän utan bara poliser. Och många poliser dessutom. Vi hade hört att de kunde vara väldigt stränga och avvisande. Polisen frågade var vi kom ifrån i Sverige. Örebro hade blivit godkänt dagen före, men inte Västmanland. Vi svarade att vi kom till Västerås och skulle besöka vår son som bor i Moss. Och så frågade de hur länge vi hade tänkt besöka dem. Bara över dagen, svarade vi. Varsågod och åk och ha en trevlig dag var det sista polisen sa då han vinkade in oss i landet. Och det blev som polisen önskade oss, vi hade en fantastiskt treviig dag på Jelöy i Moss. Vi hann till och med en längre promenad upp till utsikten där man ser ut över Oslofjorden. (På bilden kan man se Rut och mellansonen med sin son på ryggen och äldsta dottern sittande i förgrunden. Den yngre dottern var inne i skogen tillsammans med mellansonens hustru och plockade smultron).
Jag önskar dig en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar