Jag minns ännu den dagen min bror
blev frälst. Han var kanske 9-10 år gammal. Vi bodde långt utanför stan och vi
måste åka tåg för att komma till närmaste stad. Nu hade han varit på ett
scoutmöte i stan, och en av ledarna hade frågat honom om han inte ville komma
med i en annan ungdomsgrupp i församlingen. Min bror blev så lycklig över den
uppmuntrande förfrågan att han knappt kunde bärga sig innan han kom hem och
fick berätta för mor vad som hade hänt. Men när han skulle åka hem med tåget,
glömde han bort, att innan hans tåg kom in på perrongen, kom det alltid först
ett tåg som gick till en annan destination. Utan att tänka sig för gick han på
det första tåget. När han upptäckte sitt misstag var han redan långt hemifrån.
Jag minns inte hur han kom hem, men jag minns min mors predikan för honom.
Mor talade om vikten att vara på
rätt tåg – att tågen kunde se lika bra ut, men att om man klev på fel tåg kom
man till fel destination. Och så talade hon om att vi måste veta om vi är på rätt tåg när det gäller
vår andliga destination. Det räcker inte att hoppas. Antingen är vi på väg till
himlen eller helvetet. Och min bror klev den kvällen på ”himlatåget” - han
böjde sina knän tillsamman med mor och tog emot Jesus i sitt liv. Senare fick
också jag göra samma erfarenhet. Varje gång jag kliver på ett tåg minns jag den
här händelsen och kommer ihåg att Gud vill att vi ska veta vart vi är på väg.
BÖN
Jesus, tack för att
du har gjort det enkelt för oss att få visshet om vår andliga destination. Du
säger så enkelt att den som har dig har livet, den som inte har dig har inte
livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar