Telefonen ringde på kontoret och
stämma säger på klingande norska: ”Hej,
minns du mig? Jag och min fru, vi älskar fortfarande Jesus”. Och visst
mindes jag. Han var en av alla de elever som fick möta Jesus under de åren vi
arbetade på skolan i Norge. Nu hade det gått många år sedan den dagen han böjde
sig för Jesus och vi hade inte haft någon kontakt under alla år. Ibland hade vi
undrat över hur det hade gått för alla dem som blivit frälsta, och inte minst
hur det hade gått för den här unge mannen. Var han fortfarande bevarade som en
kristen eller hade han lämnat tron? Nu fick vi ett bevis på att Gud själv tar
ansvar för dem som är hans. Det var inte vi som hade frälst honom. Det var inte
vi som hade börjat ett gott verk i honom. Det var Jesus. Och när Jesus har
börjat sitt verk i en människa tar han ansvar för att också fullborda det.
BÖN
Herre, tack för att du själv är
den som verkar i oss. Tack för att det enda jag behöver ta ansvar för är att
jag håller mig nära dig varje dag, och lyder de impulser du ger mig. Sedan tar
du hand om resultatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar