”Som hjorten längtar till vattenbäckar, så längtar min själ efter dig o Gud. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden” (Ps 42:2-3a)
Det finns i varje människa en
längtan efter Gud. Bibeln beskriver denna längtan som törst. I vårt samhälle
tillfredställer vi ofta våra behov av mat och dryck innan vi riktigt behöver
det. Vi upplever därför sällan riktig hunger eller törst. En solig sommardag
när man varit ute och promenerat kan man emellertid känna stark törst. Man
drivs hemåt och det enda man tänker på är vattnet som man ska dricka sig
otörstig på.
Själens törst efter Gud är lika stark, den driver oss in i ett sökande efter den levande Guden. Vi kan försöka ignorera törsten eller försöka ersätta den sanna drycken med något annat, men själens törst efter Gud kan bara stillas av Gud själv.
BÖN
Herre,
min själ längtar efter dig på samma sätt som hjorten i kvällningen söker sig
till vattenbäcken för att dricka. Jag längtar efter gemenskap med dig, du den
levande Guden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar