Inför söndagen. Tema: KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN

FRÅN GAMLA TESTAMENTET
Jona 2:1-11
1 Men Herren sände en stor fisk som slukade Jona, och han var i fiskens buk i tre dagar och tre nätter. 2 Och Jona bad till Herren, sin Gud, i fiskens buk. 3 Han sade:
"Jag ropade till Herren i min nöd, och han svarade mig.
Från dödsrikets buk ropade jag på hjälp, och du hörde min röst.
4 Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmar omslöt mig,
alla dina brottsjöar och vågor
svepte över mig.

5 Jag tänkte: Jag har drivits bort

från dina ögon.

Men jag skall åter få skåda

ditt heliga tempel.

6 Vatten omslöt mig

ända upp till halsen,

djupet omgav mig,

sjögräs snärjde in mitt huvud.

7 Till bergens grund sjönk jag ner,

jordens bommar slöts för evigt bakom mig.

Men du förde mig levande upp

ur graven,

Herre, min Gud.

8 Medan min själ tynade bort i mig

tänkte jag på Herren,

och min bön kom till dig

i ditt heliga tempel.

9 De som håller sig till

fåfängliga avgudar

överger den nåd de fått.

10 Med tacksägelse

vill jag offra åt dig,

vad jag har lovat vill jag infria.

Frälsningen är hos Herren!"
11 Och Herren talade till fisken och den kastade upp Jona på torra land.

FRÅN BREVLITTERATUREN
Apg 13:32-37
32 Och nu förkunnar vi för er det glada budskapet att det löfte som gavs till våra fäder, 33 det har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus träda fram, så som det är skrivet i andra psalmen: Du är min son, jag har i dag fött dig. 34 Och att han har uppväckt honom från de döda, så att han inte mer kommer att vända tillbaka till graven, det har han sagt med dessa ord: Jag vill ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick. 35 Därför säger han också på ett annat ställe: Du skall inte låta din Helige se förgängelsen. 36 När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. 37 Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.

FRÅN EVANGELIERNA
Joh 20:1-18
1 Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den. 2 Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."

3 Då begav sig Petrus och den andre lärjungen ut till graven. 4 De sprang båda på samma gång, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. 5 Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in. 6 Strax därefter kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg linnebindlarna ligga där 7 och duken som hade täckt huvudet. Men den låg inte tillsammans med bindlarna utan för sig, hopvikt på en särskild plats. 8 Sedan gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven, och han såg och trodde. 9 Förut hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda. 10 Därefter vände lärjungarna tillbaka hem.

11 Maria stod utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven. 12 Hon fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas. 13 Och de sade till henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade: "De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom." 14 När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. 15 Jesus sade till henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: "Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom." 16 Jesus sade till henne: "Maria." Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni" - det betyder lärare. 17 Jesus sade till henne: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." 18 Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.

FRÅN PSALTAREN
Ps 118:15-24

15 Man sjunger med jubel

om frälsning

i de rättfärdigas hyddor:

" Herrens högra hand

gör mäktiga ting.

16 Herrens högra hand upphöjer,

Herrens högra hand

gör mäktiga ting."

17 Jag skall inte dö utan leva

och förkunna

Herrens gärningar.

18 Hårt har Herren tuktat mig,

men han lämnade mig inte

åt döden.

19Öppna för mig

rättfärdighetens portar,

jag vill gå in genom dem

och tacka Herren.

20 Detta är Herrens port,

de rättfärdiga går in genom den.

21 Jag tackar dig

för att du svarade mig

och blev min frälsning.

22 Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort

har blivit en hörnsten.

23 Herren har gjort den till detta,

underbart är det i våra ögon.

24 Detta är den dag

som Herren har gjort, låt oss på den jubla och vara glada!

(Bibeltexterna är hämtade från Folkbibeln)