Från Lukas 24:
14 Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. 15 När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem.
28 När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. 29 Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem. 30 Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. 31 Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. 32 Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?"
_______________
Bibeltexten Annandag påsk påminner mig om min uppväxt. Vi bodde i Frankrike under en femårsperiod. Min mamma och pappa var officerare i Frälsningsarmén och arbetade i Frankrike och jag var mellan fem och åtta år gammal.
Under åren i Frankrike hade vi en almanacka på väggen. Ni vet en sån som man river av ett blad varje dag under året. Almanackan satt fast på en trätavla som någon hade snidat och givit som gåva till mina föräldrar. Jag tror att det fanns en bild av Emmausvandrarna ingraverat på trätavlan och så fanns det ett bibelord som sa "Jesus fit route avec eux" (Luk 24:15). På svenska betyder det "Jesus slog följe med dem". Det bibelordet (på franska) har etsat sig fast i mitt minne alltsedan dess. I övrigt har det mesta av min franska försvunnit, även om jag då gick i fransk skola och talade flytande då.
Det var många, många år senare som jag verkligen slog följe med Jesus under den karismatiska väckelsen på 1970-talet. Men då jag tänker tillbaka på mitt liv och olika händelser som jag varit med om kan jag ändå tydligt se att Jesus har slagit följe med mig igenom alla år.
/Peter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar