”Härlighetens Gud visade sig för vår fader Abraham… och sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land jag skall visa dig. Då lämnade Abraham Kaldeen…” (Apg 7:2)
Minnesbilden är så stark. Jag minns min nya gråa kappa. Jag var kanske
4-5 år. Vi stod på kajen när mostern skulle resa till Amerika med den stora
atlantångaren. Jag såg hennes lilla ansikte högt däruppe på däck, strax ovanför
relingen. Hatten satt lite på sned och hon vinkade till oss. Sedan lade skeppet
ut. Som seden var, kastades det en massa pappersgirlanger från båten till dem
som stod på kajen. Girlangerna, i alla färger, band samman folket på båten och
folket på kajen, och mattan av girlanger utefter skrovet, såg nästan lika
kraftig ut som förtöjningstrossarna som redan hade lossats. Båten hade lagt ut,
för sin långa resa till landet på andra sidan. När båten långsamt gled allt
längre ut, brast den ena efter den andra av pappersgirlangerna och till slut
hade alla band mellan det gamla landet och människorna på båten slitits av.
Nästa gång båten la till skulle det vara i den nya världen på andra sidan.
Den här bilden har kommit tillbaka till mig sedan jag blev vuxen, som
en bild på det andliga livet. Att bli en kristen är lite som att lägga ut på en
lång resa. De kära vännerna i det gamla står där på kajen och girlangerna som
binder oss samman ser så starka ut. Men när vi väl låter Guds andes kraft föra
oss längre och längre ut mot den nya destinationen, så brister banden som vill
hålla oss kvar. Precis som Abraham blir vi idag kallade av härlighetens Gud att
lämna det gamla och gå till ett land som han ska visa oss. Abraham fick ingen
uppenbarelse om hur det skulle bli i det nya. Han fick förlita sig endast på
Guds löfte. Så är det också för oss. Låt oss göra som Abraham. Låt oss ge oss
av. Låt oss slita varje band som vill hålla oss tillbaka.
BÖN
Herre, du som är härlighetens Gud, tack att
jag får följa dig in i det som du har tänkt för mitt liv. Hjälp mig att låta
alla band, som vill hålla mig tillbaka, brista och följa dig helhjärtat in i en
okänd framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar