ETT LIV I TILLBEDJAN – 1 Mos 47

Bibelläsning: Första Moseboken 47
Läs bibeltexten här

"...och Israel tillbad böjd mot bäddens huvudgärd." (1 Mos 47:31 FB)

Jakob hade levt ett långt liv, 147 år (vers 28). Han hade upplevt dagar av glädje men även mött många motgångar i livet. Förlusten av sin älskade son Josef präglade mycket av hans liv. Mot slutet av sitt liv fick han dock tillbaka sin son och fick leva med alla sina söner och deras familjer.

En händelse som också präglade hans liv var mötet med Gud, då Gud gav honom ett nytt namn och en ny start (1 Mos 32). Efter det mötet gjorde sig Jakob av med sina avgudar och byggde ett altare åt Gud (1 Mos 35). Den upplevelsen följde med honom och formade hans liv till ett liv i tillbedjan.

147 år gammal, stödd mot sin huvudgärd, ser vi Jakob i tillbedjan av Herren. Ett liv i tillbedjan. Många människor har även idag en upplevelse av Gud som har följt dem och format deras liv. Alltför ofta kan den upplevelsen falna och våra liv blir då bara en minnesstod över vad Gud en gång gjorde.

Gudsupplevelsen och gudsrelationen måste hållas levande i ett liv i ständig tillbedjan för att den inte bara ska bli ett minnesmärke över vad Gud en gång gjorde.

- Mannakorn att tugga på under dagen:
Ett liv i tillbedjan.

__________________

Översikt:
- Vers 1-12
Josefs bröder och far möter Farao
- Vers 13-26
Josef gör hela Egypten och dess inbyggare till Faraos egendom. En femtedel av all framtida avkastning från åkrarna skulle sedan tillfalla Farao
- Vers 27-31
Josefs sista önskan var att få bli begravd i sina fäders grav  och inte i Egypten.

Kommentar:
- I mötet med Farao välsignar Jakob Farao. Farao betraktades som Gud i Egypten och Jakob var bara en invandrare på flykt undan hungersnöd. Normalt är det den som är högst som välsignar den som står lägre (Heb 7:7). Men Jakob visste att det är han som är välsignad av den ende sanne guden för att han ska bära med sig välsignelsen till alla jorden släkten (1 Mos 28:14). 

- Missväxten fortsätter i Egypten och Egyptens folk kom till Josef för att köpa mat. De fick betala först med sina boskapshjordar, sedan med sin jord och sist genom att varje år ge en femtedel av skörden till Farao. En skattesats på 20 procent var sedan inte ovanligt under antiken. Israeliterna betalade senare 10 till kungen (1 Sam 8:15) och tio procent till tempeltjänarna (4 Mos 18:24-26).

Till eftertanke:
Att ge tionde till Herren har sedan blivit vanligt bland många kristna. Detta bygger inte enbart på en gammal sed från Moseböckerna, det finns också uppmaningar och löften knutna till tiondegivandet: "För in allt tionde i förrådshuset....Pröva mig nu i detta, säger Herren Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått." (Malaki 3:10)
- Vad tänker du om att offra till Herren och tiondegivande?
- Vad tänker du om dagens mannakorn: "Ett liv i tillbedjan". Hur ser din tillbedjan ut?