SKOLAN - Gamla Testamentet del 7

 

ÖKEN TIDEN - Del 7

 

ÖVERSIKT ÖVER ÖKENTIDEN

- Israels lovsång   2 Mos 15
- Vatten ur klippan   2 Mos 17:1-7
- Sinai. De tio buden   2 Mos 20:1-17
- Tabernaklet   2 Mos 25-40
- Guld kalven   2 Mos 32
- Spejarna i Kanaan   4 Mos 13-14
- Kopparormen   4 Mos 21, 4-9
- Josua blir Mose efterträdare   4 Mos 27:12-23
- Hör, Israel!   5 Mos 6:4
- Det goda landet   5 Mos 8
- Moses dör   5 Mos 34
- Över Jordan   Jos 3
- Jeriko intas   Jos 6

FRÅN LOVSÅNG TILL KLAGOSÅNG

   Övergången över Röda Havet är en helt central händelse i Israels historia. Gud hade ingripit och delat havet så at israeliterna kunde gå genom havet på den torra botten (2 Mos 14).

Då de hade kommit över till den andra stranden kunde de se tillbaka in i Egypten, slaveriets land, och de blev då uppfyllda av tacksamhet och lovsång till Gud för att han hade räddat dem på ett sådant fantastiskt sätt. Israels lovsång är full av frälsningsglädje:

”HERREN är min starkhet och min lovsång,
han blev min frälsning. Han är min Gud, jag vill prisa honom,
min faders Gud, jag vill upphöja honom.” (2 Mos 15:2)

   Men lovsången tog slut. Efter bara tre dagar började folket knot mot Gud och mot den ledare som Gud hade utsett (2 Mos 15:24).

FÖRBUNDET PÅ SINAI

   Då folket hade kommit fram till berget Sinai ingick Gud ett förbund med israeliterna:

”Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund…” (2 Mos 19:5)

   Detta förbund är en förnyelse av förbundet med Abraham. Folket fick också som grund för förbundet en morallag som preciseras i den tio Guds bud (2 Mos 20).

   Förbundet byggde på att man höll Guds bud, men om buden bröts hade Gud också gett en väg tillbaka som bestod av förlåtelse och försoning. Denna väg tillbaka preciserades i en detaljerad ceremonilag som hade sin centrala plats i tabernaklet med sina ordningar för förlåtelse av synd, offer, försoning och rening.

SPEJARNA I KANAAN - TVÅ SÄTT ATT SE PÅ VERKLIGHETEN

   Då israeliterna närmade sig landet som Gud hade lovat dem, sände Moses ut tolv spejare för att utforska landet. Då de kom tillbaka hade alla tolv spejarna sett samma land, men kom med två helt olika rapporter.

   Tio spejare hade fäst sin uppmärksamhet på alla omöjligheter och rapporterade att det inte skulle vara möjligt att inte landet (4 Mos 13:13-33)

   De två andra spejarna, Josua och Kaleb, hade fäst sin uppmärksamhet på Guds löften och trodde att Gud vill ge dem seger trots alla omöjligheter (4 Mos 14:6-9).

   Folket valde att tro på de tio och resultatet blev att israeliterna fick genomlida fyrtio år i öknen. Hela den generationen som tågat ut från Egypten levde och dog i öknen utan att få uppleva all välsignelse som Gud hade lovat. Det var bara två, Josua och Kaleb som efter de fyrtio åren fick komma in i löftets land.

FRÅGOR FÖR SJÄLVSTUDIUM, SAMTAL OCH FÖRDJUPNING

John Wesley, och många tillsammans med honom, ser i berättelsen om ökenvandringen en förebild på det kristna livet.

   Uttåget ur Egypten är en förebild på frälsningen. Det befriar oss från slaveriet och för oss ut i frihet i öknen. Öknen är definitivt mycket bättre än fångenskapen och slaveriet i Egypten, men öknen var inte det förlovade överflödslandet som Gud hade lovat. Vi behöver gå över ännu ett vatten för att komma in i det Gud lovat. Röda Havet är i Wesleys bild frälsningens hav. Jordanfloden, som för folket in i överflödslandet är ”den andra välsignelsen” eller dopet i den Helige Ande.

- Tänk igenom bilden. Vad kännetecknar livet i
- slaveriet?     - öknen?    - överflödets land?

- Hur stämmer denna bild med din erfarenhet och tro?