”Fader vår…” (Matt 6:9 LB)
Jag vill fokusera i några andakter på Gud som vår far. När Jesus lärde lärjungarna att be, började han med att slå fast, att Gud är som en far. Det sätter genast in mig i positionen som barn. Om Gud är min far, är jag Guds barn.
Man hör ibland att människor har svårt för att relatera till Gud som far, eftersom deras egen far var en dålig far. Men när vi tänker så, börjar vi liksom i fel ände. Då gör vi vår egen föreställning till måttstock, i stället för att använda Guds måttstock. Ingen skulle drömma om att vägra ta emot en äkta Rembrandt, bara för att man sett en klåpares bristfälliga kopia av konstverket. I Efesierbrevet skriver Paulus att Gud är förebilden för allt vad fader heter i himlen och på jorden. Vi måste fortsätta att tala om Gud som en far och framhäva hans underbara egenskaper. Han är kärleksfull och barmhärtig. Han är rättvis och rättfärdig. Han längtar efter att ha gemenskap med oss människobarn. Han kompromissar aldrig med det onda, men förlåter om och om igen, när vi ber honom om det. Han tröstar och uppmuntrar och ”styrker oss till allt gott i gärning och ord” (2 Tess 2:16). Fadern är kort sagt som Jesus. (Joh 8:19)
BÖN
Vår fader, du som är
i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på
jorden så som i himlen. Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer. Och förlåt
oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och
utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda. (Matt 6:9-13)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar