”Jag vill ge dig insikt och lära dig den väg du skall gå, jag vill ge dig råd, min blick skall följa dig”
(Ps 32:8)
När vi hade tonårsbarn hemma kunde vi ibland ha livliga diskussioner runt middagsbordet. Sällan var tonåringarna eniga med föräldrarnas åsikter om någonting. Förundrad, kunde jag sedan ibland oavsiktligt få höra mina egna argument eka i barnens samtal med sina kamrater, när samma tema behandlades där. De livliga diskussionerna hade hjälpt barnen att samla argument för en ståndpunkt.
Temat för andakterna under de senaste dagarna har varit att Gud är min far och jag är hans barn. Som barn har jag tillgång till Faderns undervisning. Även om jag inte förstår allt han vill lära mig, och även om jag protesterar ibland mot det han försöker lära mig, får jag genom gemenskapen med honom en fast grund att stå på. Som ”far” önskar Gud leda mig rätt. Han önskar att jag ska förstå. Och han vakar över mig för jag är hans barn.
BÖN
Herre, tack för att
du min far ständigt undervisar mig. Ge mig Fader ett läraktigt hjärta. Hjälp
mig att lyssna till dina råd. Tack att din blick följer mig när det känns som
att alla andra har glömt bort mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar