Tiden i Egypten - Gamla Testamentet del 6

 Tiden i Egypten översikt 
- Slaveriet börjar   2 Mos 1:7-16
- Moses föds   2 Mos 2:1-10
- Moses flyr till Midjan   2 Mos 2:11-21
- Gud kallar Moses   2 Mos 3
- Moses och Aron hos Farao   2 Mos 5
- Plågorna i Egypten   2 Mos 7-11
- Den första påsken   2 Mos 12
- Undret vid Röda Havet   2 Mos 14
________________________________

Plågorna i Egypten

Det har gått lång tid sedan Josef var en ledare i Egypten. Israels folk hade blivit slavar. Där och då kallar Gud Moses och lovar att föra ut folket ut ur slaveriet, till ett rikt land, löfteslandet.

   Gud hade sett hur folket fick lida och Han hade hört deras rop om hjälp. Nu var bönesvaret på väg (2 Mos 3:7-10). Gud sänder Moses och Aron till Farao för att be honom släppa Israels barn ut ur fångenskapen.

   Nu börjar en lång dramatisk kamp mellan det Gud har talat och mänskliga makthavares vilja. Kampen ser ut att vara ojämn. Två enkla män från slavfolket, Moses och Aron, mot Farao, ledaren för den mäktigaste politiska, ekonomiska och militära makt som världen kunde ställa upp med. Men Moses och Aron handlade inte i mänsklig makt utan på Guds ord.

   I kampen drabbas Egypten av tio fruktansvärda plågor. Vi ser hur en härskare som inte vill böja sig för det Gud talat leder till stort lidande för ett helt folk. I världshistorien kan vi se många exempel på det.

Sänder Gud lidandet?

Det onda som vi ser i världen, krig och lidande, kommer inte från Gud utan från djävulen. Men det finns några undantag i världshistorien:

- Syndafloden (Noas ark)    1 Mos 6-8
- Förstörelsen av Sodom och Gomorra    1 Mos 19
- Plågorna i Egypten   2 Mos 7-12
- Då Gud tömmer sina vredesskålar över jorden i förbindelse med händelserna i denna tidsålders avslutning   Upp 16

   I alla dessa exempel räddar Gud sitt folk från ödeläggelsen. Och även om hela Egypten drabbades av katastroferna, kunde Guds folk vila tryggt och fick uppleva att Gud tog hand om dem.

Den första påsken (2 Mos 12)

   Den sista plågan över Egypten skulle bli den avgörande. Döden skulle drabba allt förstfött i Egypten. Gud sa att han skulle hålla dom (2 Mos 12:12). Det var en dödsdom över hela Egypten.

   Men det fanns en möjlighet att bli räddad, frälst. Genom att slakta ett lam och stryka lammets blod på dörrkarmarna till huset (2 Mos 12:7). De husen som var bestrukna med lammets blod skulle bli räddade från döden. Gud hade sagt: ”När jag ser blodet skall jag gå förbi” (2 Mos 12:13).

   Då gav Farao med sig och lät israeliterna resa. Men då de kom fram till Röda Havet hade Farao redan ångrat sig och kom efter israeliterna med hela sin här. Israeliterna blev rädda, men Moses förmedlade en hälsning från Gud: ” Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som HERREN i dag skall ge er…. HERREN skall strida för er, och ni skall hålla er stilla." (2 Mos 14:13-14).

   Moses sträckte ut sin hand på Herrens ord och Gud tog bort havet så att israeliterna kunde gå över till andra sidan. De hade nu lämnat slaveriets land och var på väg till det land som Gud hade lovat Abraham och hans ätt.

Förebilder

Berättelsen om den första påsken är en förebild som pekar fram på den frälsning vi får ta emot genom Kristus. I den kristna påsken i Nya Testamentet får detaljerna i den första påsken ett nytt innehåll och en ny betydelse.

Lammet som slaktas (2 Mos 12:6)     pekar fram mot Jesus.	"Se Guds lamm, som tar bort världens synd” (Joh 1:29)
	"Lammet, som blev slaktat, är värdigt” (Upp 5:12)
Blodet är tecknet på frälsning. (2 Mos 12:31)	”Ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor” (Upp 5:9)
	”Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” (1 Joh 1:7)

   Det vilar en dödsdom över världen idag på grund av synden, för ”syndens lön är döden” (Rom 6:23). Men det finns en möjlighet till frälsning genom lammets blod!

   Gud vill också idag föra ut människor ur slaveriets land, slaveriet under synden, och föra oss ut i frihet.

Om du läser berättelsen om plågorna i Egypten (2 Mos 7-12) kan du lära mycket av Farao om mänsklig kamp för att undgå att böja sig för Guds vilja.

-          Om hur många gånger Farao ändrar sig

-          Om hur han bortförklarar Guds handlande

-          Ända till dess han måste erkänna Guds makt och till och med be om förbön

-          Om hur han är villig att göra vad som helst, utom att kapitulera för Gud

-          Om hur Farao till slut är villig att kapitulera för Herren, men bara på sina egna villkor

-          Om skillnaden mellan Faraos inställning under prövning och då prövningen är över

-          Om hur vi, genom att vara olydiga mot Gud, orsakar onödigt lidande för andra människor och för oss själva.