Inför söndagen: Kyrkoårets texter den 7 mars 2021

 

Tema: Kampen mot ondskan

FRÅN GAMLA TESTAMENTET

Första Samuelsboken kapitel 17, vers 40-50

Han tog sin käpp, valde ut fem släta stenar i bäcken och stoppade dem i sin herdeväska, sin ränsel.
Filistén kom allt närmare med sköldbäraren framför sig.
När filistén fick syn på David fnös han föraktfullt åt honom — det var ju bara en ung pojke, ljushyllt och vacker.
”Tror du jag är en hund, eftersom du kommer emot mig med käppar?” frågade han. Så nedkallade filistén sina gudars förbannelse över David.
”Kom hit”, ropade han, ”så skall jag ge din kropp åt himlens fåglar och markens djur.”
David svarade: ”Du kommer emot mig med svärd och spjut och sabel. Jag går emot dig i Herren Sebaots namn, hans som är Israels härars Gud och som du har smädat.
I dag skall Herren utlämna dig åt mig, jag skall fälla dig till marken och hugga huvudet av dig. I dag skall jag ge ditt lik och de filisteiska soldaternas lik åt himlens fåglar och markens vilda djur. Så skall hela världen förstå att Israel har en Gud,
och alla här skall inse att det inte är med svärd och spjut som Herren ger seger. Han råder över kriget, och han har gett er i vårt våld.”
När nu filistén fortsatte framåt och kom allt närmare, sprang David med snabba steg fram mot hären för att möta honom.
Han stack handen i väskan och tog upp en sten, sköt i väg den med slungan och träffade filistén så att stenen trängde in i pannan och han föll framstupa på marken.
Så besegrade David filistén med slunga och sten. Han dräpte filistén utan svärd.

FRÅN BREVEN

Efesierbrevet kapitel 5, vers 1-9

Ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn.
Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva, ett välluktande offer åt Gud.
Otukt och annan orenhet eller själviskhet får det inte ens vara tal om bland er, det anstår inte de heliga.
Inte heller oanständigt och tanklöst eller lättsinnigt tal — sådant passar sig inte — utan bara tacksägelse till Gud.
Ni vet ju mycket väl att ingen kan få del i Kristi och Guds rike om han är otuktig eller oren eller självisk, alltså avgudadyrkare.
Låt ingen lura er med tomma ord, det är sådant som drar Guds vrede över olydnadens människor.
Ha därför ingenting med dem att göra.
En gång var ni mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus.
Lev som ljusets barn — ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning —

FRÅN EVANGELIERNA

Lukasevangeliet kapitel 11, vers 14-26

En gång drev han ut en demon som var stum. När demonen for ut började den stumme tala, och folket häpnade.
Men några sade: ”Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna.”
Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen.
Men han visste vad de hade i tankarna och sade: ”Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus.
Och om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur skall hans rike då kunna bestå? Ni säger ju att det är med Beelsebul som jag driver ut demonerna.
Men om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom.
Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er.
När en stark man vaktar sin gård med vapen i hand får hans ägodelar vara i fred.
Men kommer det en som är ännu starkare och övermannar honom tar den mannen ifrån honom alla de vapen han litade på och fördelar bytet.
Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade.
När den så kommer och finner det städat och snyggt,
går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början.”

FRÅN PSALTAREN

Psaltaren psalm 25, vers 12-22

Var och en som fruktar Herren
får veta vilken väg han skall välja.

Själv får han leva i ro,
och hans barn skall ta landet i arv.

De som fruktar Herren blir hans förtrogna,
hans förbund skall ge dem insikt.
Min blick är ständigt fäst på Herren,
det är han som löser min fot ur snaran.

Vänd dig till mig, var barmhärtig,
ty jag är ensam och betryckt.

Lindra mitt hjärtas plåga,
för mig ut ur mitt trångmål.

Tänk på mitt lidande och mitt betryck
och förlåt mig alla mina synder.

Se på mina fiender — så många de är,
så hätska i sitt hat!

Rädda mitt liv, befria mig,
svik mig inte, jag flyr till dig.

Låt oskuld och redlighet bevara mig,
ty jag hoppas på dig.
O Gud, befria Israel
från all dess nöd!