”Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den
som ber han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall
dörren öppnas.” (Luk 11:9-10)
Selma är två
och ett halvt år gammal. När ropar sitt: ”Jag
älskar dig, farmor”, smälter det luttrade gamla hjärtat, som annars lärt
sig att ta andras vänlighetsbetygelser med en nypa salt, och den gamla tar in
budskapet. Så börjar frågesporten:
- Nu ska vi äta
mat, - varför dåda?
- För att
annars blir vi alltför hungriga – varför dåda?
- För att vi
behöver mat för att kunna leva – varför dåda?
- För att Gud
skapat oss på det viset - varför dåda?
Så där kan det
fortsätta, tills den lilla damen tröttnar och säger ett förnumstigt och
eftertänksamt Jahaa!, med betoning på
det andra aet. Och så är frågesporten slut.
Selma gör det
som man inom forskningen kallar för ”prompting”.
Hon ställer fördjupningsfrågor och ger sig inte förrän hon är nöjd med
svaret. Jag önskar att fler människor var som Selma, när det gäller de
existentiella frågorna – att man fortsatte att fråga, till dess man får det
enda tillfredställande svaret. Bibelordet lovar att den som söker ska finna.
BÖN
Jesus, tack för att
du är svaret på mänsklighetens frågor och att du låter dig finnas av dem som
söker dig uppriktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar