- Lars Gunther i Sändaren -
...Markus 16:15f har en beskrivning av hur ett normalt liv ser ut bland de troende. De kastar ut demoner, de talar i tungor, de lägger sina händer på sjuka och de blir friska. Att dessa verser inte är en del av evangeliet från början utan ett senare tillägg snarare styrker än försvagar tolkningen att detta är normalt kristet liv. I dem beskrivs en fornkyrklig erfarenhet också en till två generationer efter urkyrkan.
Kyrkofäderna skrev ganska lite om helande, inte för att det var sällsynt, utan för att det var självklart. Det nämns av de tidiga kyrkofäderna främst i uppräkningar av sådant som hör till normalt församlingsliv, tillsammans med andra manifestationer av Guds Ande. Under den kristna församlingens första tvåhundra år förekom alltså helande och befrielse från demoner i stor utsträckning. När teologen Tertullianus (ca. 155 – ca. 240) förklarade för den romerska makten att det var en dum idé att förfölja kristna så hänvisade han till denna tjänst. Han menade att den var så utbredd att det märktes på folkhälsan i riket, för att parafrasera med ett nutida begrepp, och att det därför skadade riket att förfölja dem som gjorde andra friskare....
Läs mer här: https://www.sandaren.se/kultur-teologi/att-narma-sig-en-helande-gud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar