Min far körde
mycket bil i sitt arbete. Han reste genom hela Sveriges land för att ha möten,
visa kristen film och samla in pengar till kristet socialt arbete. Ibland fick
vi barn följa med. Då satt vi hela familjen tillsammans många timmar i bilen.
Oftast satt jag i mors knä i baksätet. Och vi sjöng. Mest var det far som
sjöng. Han hade några favoriter. Sångerna fanns inte på några topplistor och de
var inte särskilt anpassade för barn. Men det var roligt att sjunga och orden
fastnade i mitt inre, - för alltid:
Sörj ej för dagar som komma
Lämna den flyende tid
Lägg dig med allt i din Mästares hand
Han ger ditt hjärta frid
BÖN
Tack
Gud för vad som varit och tack för vad som ska komma. Tack för att Du, som var
och som är och som skall komma, finns med varje sekund av mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar