Friluftsmötet skulle snart börja förra söndagen. Jag stod och pratade med några mötesbesökare. Plötsligt kom det en man bakifrån mig, bryter in i samtalet och säger till mig: "Vad gott du luktar. Jag gick bara förbi bakom dig och det luktade så gott om dig. Vilken deodorant använder du?" Det verkade som om han var beredd att springa iväg till affären och köpa en likadan som jag. Men jag kom inte ihåg namnet på min deodorant, så jag kunde dessvärre inte hjälpa mannen.
Det är naturligtvis roligt att någon påpekar att jag luktar gott. Det sker inte speciellt ofta. Men jag vill inte bara vara en person som man minns som: "Han som luktade så gott". Jag skulle hellre önskat att jag hade spridit en annan doft omkring mig: "Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft" (2 Kor 2:14).
Men den lukten kan man inte köpa på sprayflaska, den kommer bara som ett resultat av långvarig gemenskap med Herren i vår bönekammare.
Mannen som tyckte jag luktade gott var kanske inte helt nykter, men ett är i alla säkert. Han lyssnade uppmärksamt på predikan. Rut predikade över bibelordet i Psalm 14, där David säger "Dårarna tänker det finns ingen Gud" och frågar vidare "Finns det någon som är klok, någon som söker sig till Gud?". Varje gång Rut ställde frågan retoriskt "Finns det någon som är klok?" räckte mannen upp sin hand. Som tur var såg inte Rut mannen som gång på gång räckte upp sin hand under predikan. Ruts intention var ju inte att dela upp publiken i dårar och kloka.
Men en uppräckt hand eller en bra deodorant avgör inte om vi är kloka eller ej. Klok är den som söker Herren av hela sitt hjärta.
Om inte Coronan hade kommit.....
Ja, då skulle Rut och jag varit i Levanger i Norge och haft en mötesserie på Frälsningsarmén. Levanger ligger lite norr om Åre på den norska sidan om gränsen. Kårledarna där är goda vänner till oss och jag tror vi har haft mötesserier på alla kårer dom har haft: Kristiansund, Tønsberg och Mosjøen.
....men Coronan kom, och mötesserien i Levanger får vänta till efter Coronans härjningar.
En höjdpunkt under veckan var välkomstmötet för de åtta nya kadetterna i lördags (se bilden). Det skulle ha sänts live, men sändningen fungerade inte live. Vi fick ändå vara med om gudstjänsten lite efter att den var slut. Om du tycker det ser ut som om de är fler än åtta, tycker du rätt. Andraårskadetterna finns också med på plattformen.
Under den gångna veckan har vi också hunnit med en del mentorssamtal. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Vi har många fantastiska officerare i det här landet.
Men nu är det söndag och idag har Frälsningsarmén i Västerås som vanligt friluftsgudstjänst på Djäkneberget kl.15:00.
Tänk om det skulle hända idag på Djäkneberget. En man går förbi mig, stannar upp och vänder sig till mig och säger: "Då jag gick förbi dig fick jag en så stark känsla av gudsnärvaro. kan du be för mig." Tycker du det låter omöjligt. Ja, men undrens tid är inte förbi. Förra söndagen kom det fram en man till Rut och mig och bad att vi skulle be för honom. Det gör vi gärna till en vana.
PS
Om du går på mötet på Djäkneberget idag och ser att jag står och ser mig förvirrat omkring, sår beror det bara på att jag letar efter mannen som ska säga: "Då jag gick förbi dig fick jag en så stark känsla av gudsnärvaro. kan du be för mig."
PS2
Nu ligger visst kadetternas välkomstmöte ute på nätet. Du kan se det här:https://www.facebook.com/fralsningsarmen/videos/446260076330168/
Ha en välsignad ny vecka!
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar