Bibelläsning: Första Moseboken 11
Läs bibeltexten här
"Då sade folket till Samuel: "Vilka var de som sade: Skulle Saul bli kung över oss! Tag hit dessa män, så att vi får döda dem." Men Saul sade: "Denna dag skall ingen dödas, för i dag har HERREN gett seger åt Israel." ( 1 Sam 11:12-12 FB)
Då Saul blivit krönt till kung var det många som var glada. Men det fanns en grupp som öppet föraktade honom och demonstrerade sitt förakt genom att inte bära fram gåvor till Saul (1 Sam 10:27).
Då Saul nu hade lett sitt folk till en stor seger var det många som tyckte att man skulle döda de oppositionella. Och det hade kanske varit det naturliga i den kulturen att man gjorde på det sättet. Men även om alla ansåg att Saul hade all rätt i världen att göra sig av med sina motståndare, valde Saul en annan väg. Nådens väg.
Även om någon kanske tror att hämnden är ljuv, visar det sig att hämnd är den sämsta vägen att lösa oenighet. Hämnd leder till mer hämnd och våldet eskaleras.
Vi kanske inte frestas att döda människor som gör oss illa på olika sätt, men vi kan ha lätt att tänka att vi gärna ger igen. Vi tror att vi ska må bättre om vi bara får "ge tillbaka".
Men Saul visar en mer storslagen väg: Nåd, förlåtelse och försoning. I Romarbrevet kan vi läsa: "Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda." (Rom 12:20-21)
Läs bibeltexten här
"Då sade folket till Samuel: "Vilka var de som sade: Skulle Saul bli kung över oss! Tag hit dessa män, så att vi får döda dem." Men Saul sade: "Denna dag skall ingen dödas, för i dag har HERREN gett seger åt Israel." ( 1 Sam 11:12-12 FB)
Då Saul blivit krönt till kung var det många som var glada. Men det fanns en grupp som öppet föraktade honom och demonstrerade sitt förakt genom att inte bära fram gåvor till Saul (1 Sam 10:27).
Då Saul nu hade lett sitt folk till en stor seger var det många som tyckte att man skulle döda de oppositionella. Och det hade kanske varit det naturliga i den kulturen att man gjorde på det sättet. Men även om alla ansåg att Saul hade all rätt i världen att göra sig av med sina motståndare, valde Saul en annan väg. Nådens väg.
Även om någon kanske tror att hämnden är ljuv, visar det sig att hämnd är den sämsta vägen att lösa oenighet. Hämnd leder till mer hämnd och våldet eskaleras.
Vi kanske inte frestas att döda människor som gör oss illa på olika sätt, men vi kan ha lätt att tänka att vi gärna ger igen. Vi tror att vi ska må bättre om vi bara får "ge tillbaka".
Men Saul visar en mer storslagen väg: Nåd, förlåtelse och försoning. I Romarbrevet kan vi läsa: "Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda." (Rom 12:20-21)
- Mannakorn att tugga på under dagen: Besegra det onda med det goda.
_________________
Innehåll:
Kungen i Ammon gick till angrepp mot Gilead. Han ville sticka ut höger öga på var och en för att förödmjuka hela Israel.
Innehåll:
Kungen i Ammon gick till angrepp mot Gilead. Han ville sticka ut höger öga på var och en för att förödmjuka hela Israel.
Då Saul hörde det "föll Guds Ande över honom", han mobiliserade Israel och besegrade Kungen i Ammon.
Kommentar:
Då Saul blev smord och vald till kung var israeliterna inte en enad nation. De olika stammarna kunde vara varandra till hjälp, men det fanns inte någon stark central ledning. Till och med då Saul blev vald fanns det oenighet om han verkligen kunde vara rätt person för uppdraget (Kap 10:27).
Den ammonitiska kungen tänkte säkert att folket i Jabesh skulle bli ett lätt byte då han drog upp mot dem. Jabesh låg öster om Jordan och Ammoniterna var deras grannar. Inför hotet att bli dödade erbjöd sig folket i Jabesh att bli ammoniternas tjänare om de slöt förbund med folket i Jabesh. Uppenbarligen såg inte folket i Jabesh att de hade någon möjlighet att stå emot ammoniterna militärt. Ammoniterna hade då ett villkor för att skona folket. De skulle sticka ut högra ögat på alla invånarna i Jabesh (vers 2) och på det sättet vanära dem.
Folket sände då ut sändebud till Israels stammar för att be om hjälp. Då Saul fick höra om detta "föll Guds Ande över honom, och han blev mycket vred" (vers 6).
Saul samlar en israelisk här och besegrar de anfallande ammoniterna. Folket i Jabesh blev räddade och fick behålla sina ögon. Det blev också en demonstration för omvärlden att det inte går att anfalla någon av Israels kringspridda stammar, utan att det får allvarliga konsekvenser.
Här demonstrerar Saul ett gott ledarskap:
1/ Saul reagerar utifrån att Guds Ande faller över honom (vers 6), och inte bara efter eget huvud.
2/ Saul samlar hela Israel till en gemensam här (vers 8). Även om det var med hot om repressalier för dem som inte ställde upp i hären (vers 7).
3/ Saul leder israeliterna till en fullständig seger (vers 11)
4/ Efter segern höjdes röster för att döda de män som inte accepterade Saul som sin kung efter valet. Till och med gudsmannen Samuel förordade att de skulle dödas (vers 12). Men Saul var mer angelägen om att rädda dem och att tacka Gud för framgången.
Till eftertanke:
Mannakornet för idag är "Besegra det onda med det goda"
- På vilket sätt kan jag leva efter den devisen?
- Vilka personer kan jag av och till ha en önskan att ge igen för något de gjort?
- Vad skulle jag kunna göra i stället för att ge igen?
Kommentar:
Då Saul blev smord och vald till kung var israeliterna inte en enad nation. De olika stammarna kunde vara varandra till hjälp, men det fanns inte någon stark central ledning. Till och med då Saul blev vald fanns det oenighet om han verkligen kunde vara rätt person för uppdraget (Kap 10:27).
Den ammonitiska kungen tänkte säkert att folket i Jabesh skulle bli ett lätt byte då han drog upp mot dem. Jabesh låg öster om Jordan och Ammoniterna var deras grannar. Inför hotet att bli dödade erbjöd sig folket i Jabesh att bli ammoniternas tjänare om de slöt förbund med folket i Jabesh. Uppenbarligen såg inte folket i Jabesh att de hade någon möjlighet att stå emot ammoniterna militärt. Ammoniterna hade då ett villkor för att skona folket. De skulle sticka ut högra ögat på alla invånarna i Jabesh (vers 2) och på det sättet vanära dem.
Folket sände då ut sändebud till Israels stammar för att be om hjälp. Då Saul fick höra om detta "föll Guds Ande över honom, och han blev mycket vred" (vers 6).
Saul samlar en israelisk här och besegrar de anfallande ammoniterna. Folket i Jabesh blev räddade och fick behålla sina ögon. Det blev också en demonstration för omvärlden att det inte går att anfalla någon av Israels kringspridda stammar, utan att det får allvarliga konsekvenser.
Här demonstrerar Saul ett gott ledarskap:
1/ Saul reagerar utifrån att Guds Ande faller över honom (vers 6), och inte bara efter eget huvud.
2/ Saul samlar hela Israel till en gemensam här (vers 8). Även om det var med hot om repressalier för dem som inte ställde upp i hären (vers 7).
3/ Saul leder israeliterna till en fullständig seger (vers 11)
4/ Efter segern höjdes röster för att döda de män som inte accepterade Saul som sin kung efter valet. Till och med gudsmannen Samuel förordade att de skulle dödas (vers 12). Men Saul var mer angelägen om att rädda dem och att tacka Gud för framgången.
Till eftertanke:
Mannakornet för idag är "Besegra det onda med det goda"
- På vilket sätt kan jag leva efter den devisen?
- Vilka personer kan jag av och till ha en önskan att ge igen för något de gjort?
- Vad skulle jag kunna göra i stället för att ge igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar