Mediernas engagemang för folkmordet på kristna och yezidier i Irak och Syrien falnar lika fort som det blossade upp. Men kampen fortsätter. Det skriver Nuri Kino i en personlig text om från ett yezidiskt bröllop i Köln.
De strålkastarljus som Nobels fredspris drar till sig har slocknat nu, i alla fall fram till själva utdelningen i december. Ni som plötsligt skulle sola er i den glansen kan sluta göra det. När vi under fyra års tid vädjade om er hjälp, om att ni skulle bidra till att rädda liv valde ni istället att misstänkliggöra oss. Ni ville inte tro oss. Enligt er pågick inget folkmord. På det viset slapp ni ta ansvar. Den svenska riksdagen röstade till och med emot ett beslut taget i EU-parlamentet om dessa brott mot mänskligheten....
...Innan jag går från festen och de femhundra gästerna frågar jag en av de yngre männen varför de flesta är just män. ”Men snälla du, de är ju från just de byar som kvinnor och tjejer försvann från. De äldre kvinnorna sågs som odugliga och dödades och de yngre kidnappades och såldes på marknader”. Jag blir stum av skam. Jag borde själv förstått.
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar