Detta kunde man läsa på rupebabloggen i juli 2009:
Tidig söndagsmorgon den 26 juli 2009
"Gomorron, nu är det söndagsmorgon. Den sista dagen på semestern för den här gången. Flyttlasset till Riga gick i fredags och ikväll tar Rut och jag båten hem till Riga.
En stor nyhet här på rupeba.se och i den kristna pressen överhuvudtaget var det brev som två representanter för den Anglikanska kyrkan i England skrev till den svenske ärkebiskopen. Brevet uttryckte stor oro inför det framtida samarbetet mellan de två kyrkorna efter Svenska Kyrkans omsvängning i frågan om könsneutrala äktenskap.
Samtidigt kan du läsa här på sidan en artikel om en lavinartad väckelse i Sydafrika. Det låter spännande.
Dessvärre är bilden kanske symptomatisk. Kyrkan på det norra halvklotet är upptagen av sina inre angelägenheter, medan kyrkan på det södra halvklotet är upptagen med att vinna människor för Gud.
Idag finns det tre gånger så många kristna på det södra halvklotet som på det norra. För inte så många år sedan bodde i stort sett alla kristna på det norra halvklotet.
Jag har haft förmånen att få uppleva väckelse vid ett par tillfällen i livet, där människor på ett radikalt, livsförvandlande sätt omorienterar sina liv för att lämna allt och följa Jesus.
Det är där det börjar i den text som är dagens bibelläsning här på rupeba.se. Apostlagärningarnas trettonde kapitel börjar med att Paulus och Barnabas kallas ut av Gud för att förkunna Jesus för folket. Kapitlet har fått titeln "Den helige Andes gärningar" för att betona att väckelse alltid är något som Gud gör och att vi inte med vår viljestyrka kan mana fram en väckelse.
Vi får som individer och kyrka fråga Gud vad det är i mig/oss som hindrar att väckelsen bryter fram. Jag skulle inte bli förvånad om Gud svarar på den bönen och pekar på några saker i mitt/våra liv som vi kanske helst inte vill bli påminda om.
Hoppsan, nu blev det här kanske mer allvarstyngda ord än det brukar vara på Söndagsmorgon, men får jag trots det önska en välsignad vecka, medan vi förbereder oss och väntar på den väckelse som ska komma.
En stor nyhet här på rupeba.se och i den kristna pressen överhuvudtaget var det brev som två representanter för den Anglikanska kyrkan i England skrev till den svenske ärkebiskopen. Brevet uttryckte stor oro inför det framtida samarbetet mellan de två kyrkorna efter Svenska Kyrkans omsvängning i frågan om könsneutrala äktenskap.
Samtidigt kan du läsa här på sidan en artikel om en lavinartad väckelse i Sydafrika. Det låter spännande.
Dessvärre är bilden kanske symptomatisk. Kyrkan på det norra halvklotet är upptagen av sina inre angelägenheter, medan kyrkan på det södra halvklotet är upptagen med att vinna människor för Gud.
Idag finns det tre gånger så många kristna på det södra halvklotet som på det norra. För inte så många år sedan bodde i stort sett alla kristna på det norra halvklotet.
Jag har haft förmånen att få uppleva väckelse vid ett par tillfällen i livet, där människor på ett radikalt, livsförvandlande sätt omorienterar sina liv för att lämna allt och följa Jesus.
Det är där det börjar i den text som är dagens bibelläsning här på rupeba.se. Apostlagärningarnas trettonde kapitel börjar med att Paulus och Barnabas kallas ut av Gud för att förkunna Jesus för folket. Kapitlet har fått titeln "Den helige Andes gärningar" för att betona att väckelse alltid är något som Gud gör och att vi inte med vår viljestyrka kan mana fram en väckelse.
Vi får som individer och kyrka fråga Gud vad det är i mig/oss som hindrar att väckelsen bryter fram. Jag skulle inte bli förvånad om Gud svarar på den bönen och pekar på några saker i mitt/våra liv som vi kanske helst inte vill bli påminda om.
Hoppsan, nu blev det här kanske mer allvarstyngda ord än det brukar vara på Söndagsmorgon, men får jag trots det önska en välsignad vecka, medan vi förbereder oss och väntar på den väckelse som ska komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar