VART TOG HÄNGIVENHETEN VÄGEN? – Jer 2

 

Bibelläsning: Jeremia 2
Läs bibeltexten här:
https://www.biblegateway.com/passage/?search=Jeremiah+2&version=SFB15

"Så säger HERREN: Jag minns din ungdoms hängivenhet, hur du älskade mig under din brudtid och följde mig i öknen, i landet där man inte sår."  (Jer 2:2 FB)

Även detta kapitel börjar med orden "Herrens ord kom till mig." Den här gången fick Jeremia bära fram ett budskap till Guds folk i Jerusalem.

Budskapet handlar om att Guds folk en gång levde i hängivenhet för Herren. De älskade Honom (vers 2) och kunde göra allt för honom. Men nu, frågar Herren, vart har hängivenheten tagit vägen? Det är samma budskap som till församlingen i Efesos i Uppenbarelseboken: "Men det har jag emot dig, att du övergett din första kärlek" (Upp 2:4 FB)

Hur är det i ditt liv? Kan du minnas en hängivenhet som försvunnit? Kan du minnas en kärlek som svalnat? Det finns en väg tillbaka. Omvänd dig var budskapet till Guds folk i Efesos då. Och idag till dig och mig. 
________________________________

- Mannakorn att tugga på under dagen: 
Det har jag emot dig att du
övergett din första kärlek.
________________________________

Innehåll:
Israels trolöshet mot Gud.
Folket och prästerna har vänt sig till andra gudar.

Kommentar:
Relationen mellan Gud och Guds folk liknas vid ett äktenskap. Det började med ett kärleksfullt förhållande (vers 2-3) där bruden (Guds församling) hängivet älskar brudgummen (Gud).

Men Gud frågar sedan vad han gjorde för fel i sin relation med folket eftersom de gick bort från Gud och följde värdelösa avgudar (vers 5). Folket slutade till och med att fråga efter den Gud som förde dem ut ur slaveriets Egypten (vers 6). Folkets ledare hade vänt Gud ryggen (vers 8):
- Prästerna frågade inte efter Gud
- De som hade hand om lagen kände inte Gud
- Herdarna var trolösa mot Gud
- Profeterna profeterade i Baals namn

Folket hade övergett Gud, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten (vers 13). Vi ser också andra bibelställen där Gud liknas vid en källa med levande vatten (Ps 36:9-10; Joh 4:10-14; Joh 7:37-39).

Men allt det onda som drabbar folket är inte Guds straff utan det är folket som drabbar sig själva genom sina val (vers 17). Det är folkets egen ondska som tuktar dem och folkets avfall som straffar dem (vers 19).

I stället för att tillbe Gud vänder sig folket till trästycken och stenar som blivit deras gudar och får ingen hjälp av dem (vers 27).

Till eftertanke:
I både andakten och kommentaren möter vi ett folk som har vänt ryggen till Gud och inte ansiktet (vers 27).
- i vilka av exemplen kan du känna igen situationen i dagens kristna församling?
- i vilka av exemplen kan du känna igen dig själv?