LIV TILL DE ÖDMJUKA – Jes 57

 

Bibelläsning: Jesaja 57
Läs bibeltexten här:
https://www.biblegateway.com/passage/?search=Isaiah+57&version=SFB15

"Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan."  (Jes 57:15 FB)

Här säger Gud själv att han finns speciellt närvarande på två platser:
"I det höga och heliga" och hos dem som "har en förkrossad och ödmjuk ande".

Gud finns speciellt närvarande hos de människor som är ödmjuka. Det finns många "hårda" människor där vi möter väldigt lite av Gud men väldigt mycket av deras egen person. Och så finns det "mjuka" (=ödmjuka) människor som låter sig formas och ledas av Gud och hos vilka vi kan uppleva en påtaglig gudsnärvaro.

I denna bibelvers möter vi ett löfte som inte gäller alla människor utan bara dem som har en ödmjuk och förkrossad ande. Till dem ger Herren liv och gör dem levande. 
_______________________________

- Mannakorn att tugga på under dagen:
Den som törstar får komma och dricka. (Joh 7:37) 
_______________________________

Innehåll:
Fördömelse av trolöshet och avgudadyrkan.
Hopp för den som är förkrossad och ödmjuk

Kommentar:
Avgudadyrkan hade börjat sprida sig bland Guds folk. Gud kallar dem "upprorets barn" och "lögnens avkomma" (vers 4). Folket "brinner av lust till avgudarna" och de slaktar till och med sina barn till avgudarna (vers 5). Barnoffer var vanligt bland ammoniterna och tillbedjan av ammoniternas gud, Molok, hade börjat sprida sig bland Guds folk.

Gud ser allvarligt på avgudadyrkan och liknar det vid äktenskapsbrott. Gud kunde inte förstå hur folket kunde lämna den som älskade dem och som gång på gång räddat dem från förtryck, för att i stället dyrka värdelösa föremål av trä och sten (vers 7-9).

Gud sätter folket inför ett val: Om du sätter din lit till avgudarna får väl de rädda dig, men om du tar din tillflykt till mig ska du få landet till arvedel (vers 13).

Men Herren förkastar inte helt dem som tillber avgudarna. Han vill bota dem och leda dem, ge tröst och skapa lovsång i deras hjärtan (vers 18-19). Men för dem som inte vänder sig till Herren finns ingen frid (vers 20-21).

Till eftertanke:
- Vad finns det för "avgudar" i mitt liv som tar den plats som Gud skulle ha?
- Vad finns det för "avgudar" i församlingen idag som tar den plats som Gud skulle ha?