Hur blev Gröna Lund viktigare än grundlagen?

Expressen skriver på ledarplats om det orimliga i att öppna nöjesparker, men inte tillåta människor att mötas till gudstjänst. Religionsutövning är en grundlagsskyddad rättighet, vilket man knappast kan säga om Gröna Lund.

"Lagom till påsk öppnade regeringen i praktiken upp museer och konsthallar, men inte kyrkor, moskéer eller synagogor. Där gäller fortfarande maxtaket på åtta personer. Och i den så kallade begränsningsförordningen – i praktiken en mer detaljerad guide över pandemilagens tillämpning – fastslås att utomhusmarknader och nöjesparker inte omfattas av begränsningarna, utan ska särregleras. 

Fritt översatt: det går fintfint att åka karusell vid första tecken på att smittan sjunker undan, men för ett besök i kyrkan behöver vi vara stensäkra. 

Kruxet är såklart att besök på Gröna Lund eller Liseberg inte är någon mänsklig rättighet, medan religiösa sammankomster är det. Religionsfriheten garanteras i regeringsformen och av Europakonventionen och är en absolut rättighet – den får bara inskränkas i absoluta nödfall. Det är dock svårt att hävda att det rör sig om absoluta nödfall när det samtidigt är fritt fram att trängas på Skansen i Stockholm sedan 1 april." 

Läs mer i Expressen: https://www.varldenidag.se/nyheter/expressen-tar-strid-for-gudstjansterna/repucC!XPJsR3eqW1evxcBl9jlSg/

SKOLAN - APOSTLAGÄRNINGARNA

På måndag börjar en ny serie i "SKOLAN". Det är en serie i tolv delar som handlar om hur Gud förändrar världshistorien genom elva ganska desillusionerade lärjungar.

Det blir som vanligt ett nytt avsnitt varje måndag, onsdag och fredag.
(Serien har tidigare publicerats i norska "Krigsropet" med ett avsnitt i veckan)

På måndag börjar vi! Skaffa en anteckningsbok och var beredd!

/Peter Baronowsky

DAGENS ANDAKT, den 30 april

”Var inte förskräckt för dem. Se jag gör dig idag till en befäst stad, en pelare av järn, en mur av koppar som håller stånd mot hela landet ... De skall angripa dig, men de skall inte besegra dig, ty jag är med dig, säger Herren och jag skall rädda dig.” (Jer. 1.17-19)

Jeremia var utvald av Gud. Han hade fått ett heligt uppdrag: att vara profet för folken. (Jer 1:5) Men Jeremia var rädd. Han kunde inte tala och han tyckte att han var för ung. Men Gud fortsatte att tala till honom trots hans invändningar. Gud uppmanade honom att ”gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig” (v. 7). Sedan är det som om Gud tar honom i sin famn och säger: ”Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med dig och jag skall rädda dig” (v. 8).

I oss själva har vi inte mycket att sätta emot de väldiga krafter som står emot evangeliet. Men Gud själv vill ”röra vid vår mun” och utrusta oss för det uppdrag han vill använda oss till.

BÖN

Jag ber dig Herre om mod att tala det du vill idag och att handla så som du önskar. Det spelar ingen roll om dagens uppdrag är stort eller litet, eller om det får små eller stora och långsiktiga konsekvenser. Du lovar att vara med och då behöver jag inte vara rädd.

 

UTMANINGEN 30 apr - Pred 4 + 5

 

STÅ TILLSAMMANS - Pred 4

Bibelläsning: Predikaren 4
Läs bibeltexten här

"Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt."  (Pred. 4:12 FB)

De stora bilfärjorna förtöjs med starka trossar. De består av många små rep, som var och en för sig inte skulle räcka till att förtöja en roddbåt. Men om många svaga rep tvinnas ihop, blir det en stark enhet som kan tåla påfrestning.

Kristna är inte ämnade att leva som isolerade öar. Vi hör ihop. I Bibeln beskrivs vi som en kropp, ett träd eller ett hus. Vi sitter ihop. Vi tillhör varandra. Vi ger varandra kraft.

Det är bättre att vara två, säger Predikaren (vers 9). "För om de faller, kan den ena resa den andre" (vers 10).

Vi behöver varandra. Sök styrka i församlingen och bland dina närmaste med-lemmar i Kristi kropp.

- Mannakorn att tugga på under dagen: Ensam är inte stark, vi blir starka tillsammans.

___________________
Innehåll:
Om förtryck, möda och ensamhet (vers 1-12)
Om förgänglighet (Vers 13-16)

Kommentar:
Predikaren blir förfasad då han tänker på alla människor som är förtryckta och lider utan att någon bryr sig eller tröstar dem. För många vore det bättre att vara döda eller att inte ens födas jämfört med det lidande de måste utstå (vers 1-3).

Därefter talar Predikaren om förhållandet mellan arbete och vila. Den late lägger armarna i kors och förstör sitt liv. Den arbetsamme kan förstöra sitt liv genom avund. Han kan drivas framåt av avund mot dem som är mer framgångsrika och hela tiden sträva efter att bli rikare och mer beundrad (vers 4-6). Vilan är viktig och har ett egenvärde i sig själv. Redan i skapelseberättelsen betonas betydelsen av växlingen mellan vila och arbete (1 Mos 2:2). Avsnittet avslutas med orden "Bättre en handfull ro än båda händerna fulla med möda och jagande efter vind" (vers 6).

Till eftertanke:
I Kristi kropp, såväl som i vår egen kropp, finns det några lemmar som står dig närmare än de andra.
- Finns det någon som står dig närmast i Kristi kropp? Någon som du kan dela med- och motgångar med? Om den personen inte finns, vem skulle det kunna bli?

- Hur är det med balansen mellan arbete och vila i ditt liv? Vad skulle du kunna göra för att den balansen skulle bli bättre? 

"DU KAN INGENTING TA MED DIG DIT DU GÅR" - Pred 5

Bibelläsning: Predikaren 5

Läs bibeltexten här

"Som han kom ut ur moderlivet, lika naken måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. Också detta är ett svårt elände. Han skall gå bort som han kom. Vad vinner han som mödar sig för vinden!"  (Pred 5:14-15 FB)

Kapitlet talar om livets förgänglighet. Hur jagandet efter mer pengar skapar oro och ger dålig nattsömn (vers 9-13). Hur mycket vi än lyckas spara kan vi alltid drabbas av olycka och förlora allt (vers 13). Och hur mycket vi än lyckas spara blir det till slut som Cornelis Vreeswijk brukade sjunga: "Du kan ingenting ta med dig dit du går." Jag vet inte hur det är för övrigt, men på denna punkt sammanfaller Vreeswijks undervisning med Bibelns:
 "Du kanske är en rikeman som samlar i en penningpung
Fast den förut är stinn och tung, du gnider och går an
En kassakista är din gud, men så en afton får du bud
Och alla dina slantar små, vad hjälper dom dig då
Du kan ingenting ta med dig dit du går, 
nej du kan ingenting ta med dig dit du går
Du förvärvar dig för penningar, ett enda litet år
Och du kan ingenting ta med dig dit du går"

Predikarens huvudtema återkommer i detta kapitel. Det handlar om livets förgänglighet. Om alltings meningslöshet - Om inte Gud finns!

Men Gud finns. Vårt liv här på jorden har en mening. Gud ger våra liv mening och hur vi lever våra liv avgör hur det går i livet efter detta. 

- Mannakorn att tugga på under dagen: Mitt liv här på jorden har en gudagiven mening.

____________________

Innehåll:
Rikedomens och livets förgänglighet.

Kommentar:
Här varnas vi för att ge löften som vi sedan inte vill eller kan hålla (vers 1-6). Det är frivilligt att ge ett löfte, men då vi gett ett löfte är det inte frivilligt att hålla eller inte hålla det vi lovat. "Det är bättre att inte lova något än att lova och inte hålla det" (vers 4).

Därefter talar Salomo om rikedomens förgänglighet (vers 7-16). Kärleken till pengar kan utvecklas till ett begär. Det fungerar som ett beroende. Man kräver mer och mer i större doser (vers 9). Det följer mycket oro för den som äger mycket (vers 11).

Livets mening är inte att bli rik. Livets mening är att se varje dag som en gåva från Gud och finna glädje i all sin möda (vers 17-19).

Till eftertanke:
Att finna glädje i sin vardag, i med- och motgång, är en Guds gåva.
- I vilken utsträckning kan du leva i den gåvan? Var vill du placera dig själv i en skala från 1-10 där:
10 står för "Jag finner normalt glädje i min vardag"
5 står för "Jag finner ibland glädje i min vardag"
1 står för "Jag finner aldrig glädje i min vardag"