LIVSFARLIG LEDARE

Jag vet inte om du har sett den där gula skylten med en varningstriangel som inramar en olycksbådande blixt, med den svarta texten: ”Livsfarlig ledning Gå ej nära nedfallen ledare”.

Skylten ingår i Elsäkerhetsverkets föreskrifter och allmänna råd om varselmärkning vid elektriska starkströmsanläggningar och ska finnas på luftledningsstolpar för högspänning.

För man över skyltens budskap till organisationslivet i allmänhet och den kristna kyrkan i synnerhet får budskapet en mycket allvarlig innebörd.

I våra dagar ser vi gång på gång hur de som skulle vara förebilder inom den kristna kyrkan, själva inte lever upp till sitt budskap. Ledare som till synes varit framgångsrika både i sin förkunnartjänst och som ledare för stora församlingar avslöjas för sexuella trakasserier eller ekonomiska brott. Det gamla uttrycket att makten korrumperar förnekar sig inte.

Ledaren ska ju vara den som äger visionen, den som vet var vägen går, den som tar ut kursen, den som går före och den som är det goda exemplet för alla de andra. Och inom den kristna kyrkan finns det ännu ett kriterium. Vi förväntar oss att en kristen ledare lever nära Gud, lyssnar till hans Ord, förkunnar Ordet och självfallet att han själv följer Ordet.

Alla kan falla i synd, också ledare, och då finns det en väg tillbaka genom bekännelse, förlåtelse och rening (1 Joh 1:9). Men det är skillnad på att falla i synd och att leva i synd.

Att leva i synd handlar om att jag inte är villig att bekänna min synd, för jag är inte villig att ändra på mig och mitt sätt att leva. Där börjar förhärdelsen av hjärtat. Och för att orka med mitt liv måste jag istället försöka ändra på Gud och det han har sagt. Där börjar ifrågasättandet av Bibelns budskap i känsliga och obekväma frågor.  

I Jeremia bok i Bibeln håller Guds profet Jeremia på att gå sönder i förtvivlan över hur Guds folk avfallit från troheten mot det Gud hade sagt i sitt Ord. Hela landet låg i andligt förfall. Samarias profeter i nordriket ”profeterade i Baals namn” och förde folket vilse. Och Jerusalems profeter i sydriket spred ”gudlöshet över hela landet” (Jer. 23:15).

Men dessa profeter var ”folkets” profeter, inte ”Guds”. Och Herren säger om dem genom Jeremia: ”…de predikar syner de själva hittat på, de talar inte på Herrens uppdrag. De säger till dem som föraktar Herrens ord: ’Det ska gå er väl’ och till alla som lyder sina hårda hjärtan ’Inget ont skall drabba er.’  Och Gud frågar ”Vem av dem har varit med vid Herrens rådslag, hört och uppfattat hans ord? Vem har lyssnat och förkunnat det?” (Jer. 23:18) och så svarar han själv: ”Om de hade varit med vid mitt rådslag borde de förkunna mina ord för mitt folk och få dem att lämna sin onda väg, sina onda gärningar.” (Jer. 23:22)

Fallna ledare har inte bara ”fallit” i synd, men de har levt, och framhärdat, i sin synd. De har inte lämnat sin onda väg. På Jeremias tid var både präster och profeter gudlösa, de begick äktenskapsbrott och for med lögn. De gav ogärningsmän sitt stöd, så att ingen kände att de behövde omvända sig från sin ondska. Och Jeremia liknar situationen med hur det tidigare hade varit i Sodom och Gomorra.

Alla de falska profeterna förkunnade att det var OK att bryta mot det Gud hade sagt i sitt Ord.  Jeremia, var ensam om att förkunna att folkets bortvändhet från Guds ord skulle få konsekvenser.

Men folket tyckte att Jeremias varningar var ”tunga”. De frågade honom ironiskt: ”Vilka tunga ord bär du fram från Herren?” Ungefär: Vad har du för tungt budskap från Herren idag, Jeremia?

När Gud hörde detta blev han lite upprörd och han förbjuder folket att någonsin kalla Herrens ord för ”tunga”. Och Jeremia ställer frågan: ”Skulle hans ord vara en tung börda för någon, så att ni därför skulle förvanska orden från den levande Guden Herren Sebaot, vår Gud?” (Jer. 23:36). Gud varnade i skarpa ordalag. Folket gillade det inte. Då förvanskade ledarna Guds ord så att det skulle passa!

Jeremia visste något, som senare Jesus och hans efterföljare skulle förkunna, nämligen att vi visar vår kärlek till Gud genom att vi håller hans bud. Och ”Hans bud är inte tunga!”   (1 Joh. 5:3).

Varningsskylten ”Livsfarlig ledning – gå ej nära nedfallen ledare” skulle ha varit ytterst berättigad på Jeremias tid. Det fanns många fallna ledare där. Men det fanns också en sann profet, Jeremia. Och det som kännetecknade Jeremia var att han profeterade i enlighet med Guds ord. Han förvanskade inte det Gud hade sagt. Han ropar ut: Land, land, land, hör Herrens ord!

Är varningsskylten ”Livsfarlig ledning”, med tillägget om att ej gå nära en nedfallen ledare relevant också för den kristna kyrkan idag?

Bibeln varnar skarpt för att det ska komma villolärare som förvanskar Guds ord och som nästlar sig in i församlingen. Johannes skriver om de falska profeterna att ”De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem.” (1 Joh. 4:5). Bibelns ger oss råd för vad vi ska göra med dem som föraktar Guds ord ”En villolärare ska du ge en första och en andra varning och sedan avvisa, eftersom du vet att en sådan är på fel väg. Han syndar och har dömt sig själv.” (Titus 3:10-11)

På samma sätt som ”folkets” profeter i Jeremias dagar, tonade ner allvaret i Guds varningar, finns det fallna ledare också i vår tid, ledare som tar lätt på Bibelns budskap. Man kompromissar och omtolkar det i Guds ord, som inte faller i smaken. Man sänker ribban, talar utifrån världens värderingar i stället för från Guds perspektiv och så leder man folket fel!

Jeremia bok är full av löften om välgång för den som lyder Herrens ord, men också skarpa varningar för att avvika från det Gud har sagt. Samma löften och samma varningar gäller för oss idag.  

En fallen ledare är livsfarlig!

MEN en kristen ledare som står fast vid Guds ord är som en högspänningsledning! Han lever av den väldiga kraften från Gud själv, transformerad genom Guds eget ord, Bibeln, till ett heligt liv och helig tjänst.

Och vid närmare eftertanke gäller detta för varje kristen. Vi är alla ledare i någon mån. Vi är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap som ska förkunna Guds storverk. Må Gud hjälpa oss att stå fasta i hans kraft och i tron på hans ord.