Den här veckan har vi passerat en gräns. Vi har sammanlagt skickat ut vår tvåtusende Dagbok om vi räknar ihop Dagboken på svenska, norska och engelska.
Boken har verkligen fått en imponerande spridning. Var vi än kommer (nästan) möts vi av uppmuntrande kommentarer från människor som blivit välsignade av boken.
För inte så länge sedan talade vi på en ekumenisk mötesserie i en mindre norsk stad. En av dagarna var vi tillsammans med kårledarna hembjudna på middag till ett äldre par (äldre betyder inte att de var gamla, bara att de var äldre än Rut och mig). Efter en konflikt i deras församling kunde de inte vara kvar i församlingen. De kände sig utfrysta av de andra. Under den mörka perioden hade de fått Ruts andaktsbok av kårledaren och nu ville de gärna träffa oss (det var nog Rut dom ville träffa, men jag fick vara med jag också). Under ett år levde de i mörker. De vänner som de hade vuxit upp med vände nu ryggen till dem och det var verkligen en svår period. Så berättade de med inlevelse att under den långa perioden av mörker läste de Dagboken varje dag och att de upplevde så gott som varje dag att dagens andakt talade rakt in i deras liv.
Förra söndagen var vi bjudna på adventskaffe hos yngste sonen med familj. De hade hyrt gemenskapsvåningen i Abrahamsbergskyrkan och vi var väl ett femtiotal personer samlade. Många kom från Filadelfiakyrkan och många andra var anställda på sonens firma. Så kom sonen och hämtade oss för att hälsa på ett amerikanskt pastorspar som var där. De var pastorer i en internationell kyrka som verkade i Sverige. Under pandemin hade de sänt alla sina gudstjänster från sonens företag med teknisk hjälp av sonen. Han var amerikan och hon var svensk. Hon berättade att hon hade vuxit upp tillsammans med Dagboken. Hennes mamma hade säkert köpt femtio exemplar av boken och delat ut till alla hon hade kontakt med. Själv hade hon hela sin uppväxt haft ett exemplar av Dagboken på sitt nattduksbord.
Men trots den stora spridningen av den svenska Dagboken har vi faktiskt sålt ca 300 fler av den norska Dagboken (Varför ska jämt norrmännen vinna?).
Men om du känner någon som inte har Dagboken så vill jag du ska veta att du hinner få den före jul om du beställer den under de närmaste dagarna.
I övrigt har veckan varit som vanligt. Vi har kommenterat veckans arbete för några ungdomar i Norge som går igenom Lärjungaträningsprogrammet. Jag har stått vid julgrytan och spelat kornett tillsammans med kårledaren Alejandro på flygelhorn
Idag på eftermiddagen har vi kårens julfest på Frälsningsarmén i Västerås och efter det är det ekumenisk bönesamling i Ansgarskyrkan. Det brukar vara välbesökta tillfällen.
Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar