Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten.
Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring
dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte
rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket.
I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias,
Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som
är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med
ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
"Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt."
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till
varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som
Herren har låtit oss veta." De skyndade i väg och fann Maria och Josef
och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det,
berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde
det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt
hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och
lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade
sagts dem.
(Från Bibel 2000)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar