”Därför vill jag falla på knä för Fadern, efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn.” (Ef 3:14)
Att böja knä och buga sig är en gammal österländsk sed för att visa vördnad för en högt uppsatt person. Det finns flera exempel på detta i Bibeln. Ett exempel är den spetälske som böjde knä för Jesus i Mark 1:40.
I vårt västerländska samhälle är det inte riktigt passande att visa vördnad för någon eller något. Alla ska vara jämställda och ingenting får stå över något annat. Men Bibeln beskriver Gud som en högt uppsatt person, ett majestät, som vi människor inte har någon tillgång till, om det inte vore för vad Jesus har gjort för oss.
Många säger att de inte vill tänka på Gud som far, eftersom de då bar kommer att tänka på den enda far de känt i livet, en far, som kanske varit allt annat än god och omtänksam. Men Bibeln beskriver Gud, inte bara som hög och upphöjd och värd all aktning och vördnad utan också som en kärleksfull och omtänksam far, en far som hela tiden vill sina barns bästa. Och det är Bibelns Gud som är förebilden, för hur alla fäder borde vara, inte tvärt om.
Att böja knä rent fysisk är en bra övning, när vi på ett särskilt sätt vill visa Gud, att vi menar allvar med vår bön. Men det är också viktigt, att vi böjer oss i vår ande och är ödmjuka inför Guds allmakt i vårt inre; att vi inser att det är skillnad på honom och oss, och att vi har tillträde till honom endast av nåd.
BÖN
Hjälp mig att vara en människa som ständigt har sina andliga knän böjda inför dig och din storhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar