” På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom.” (Luk 2:25 LB)
Simeon väntade på Israels tröst. Han hade läst i Jesaja bok att trösten skulle komma. (Jes 49:13) Han hade läst att Herrens härlighet skulle uppenbaras, och att alla skulle se den (Jes 40:5). Och han väntade. Den helige ande hade uppenbarat för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Herrens Messias, Israels tröst.
Jag undrar vad Simeon gjorde den här kvällen, bara några timmar innan härligheten skulle uppenbaras, och Jesus skulle födas. Han väntade säkert lika mycket som många barn i kväll väntar på att tiden ska gå så att det snart blir julafton.
Men jag tror att Simeon ”vilade” i sin väntan, som P. Harling skriver i psalm 205 i den svenska psalmboken. Han visste att mötet skulle ske stilla. Att han skulle få möta Jesus − snart! Han visste att Herren såg hans stora längtan. Därför vågade han vänta tryggt. Snart skulle dagen gry.
BÖN
Herre, tack för att vi får vila i vår väntan på julens glädje och frid. Tack för att vi får inrikta våra hjärtan på, och ha en förväntan att vi ska få möta dig själv, du som är också vår tröst, under den kommande helgen. Kom helige ande och vila över oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar