”… folket som bor i mörker har sett ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga har ljuset gått upp.” (Matt 4:15-16)
Vi hade varit på skolan i några månader. Hösten hade varit ovanligt mörk och tung. Isoleringen i den nya miljön gjorde livet extra svårt, och depressionen lurade runt hörnet. Mitt i natten vaknade jag av den underbaraste sång. Det var som en änglakör. Först trodde jag att jag var i himlen, sedan började jag mer rationellt under över varifrån sången kom. Var det radion som plötsligt slagits på av sig själv? Var det grannarna som blivit galna och började spela hög musik mitt i natten? Sången var så nära, men ändå avlägsen, och den upphörde inte, så vi sökte oss fram mot ljudet. Kom det utifrån? Ja, − när vi drog upp rullgardinen upptäckte vi hela skolkören, som stod utanför vårt sovrumsfönster i bottenvåningen och sjöng. De sjöng om ljuset som bryter mörkrets och dödens makt, och sången gick rakt in i mitt hjärta.
Lucia firas traditionellt inte på samma sätt i Norge som i Sverige och därför kom sångens hälsning helt oväntat den här luciamorgonen. Så kan Gud på de mest oväntade sätt ibland ge oss en hälsning om att han älskar oss också under de mörka dagarna i livet.
BÖN
Herre, jag vill låta sången om ljuset som bryter igenom det mörkaste mörker, sången om dig Jesus Kristus, klinga i mitt inre idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar