”I min förtvivlan klagade jag för Herren, ropade jag till min Gud och han hörde min röst i sitt tempel, mitt rop nådde fram till hans öra.” (Sam 22:7)
Det var ganska sent på kvällen. Telefonen ringde och en okänd kvinna bad att få tala med mig. När jag kom till telefonen sa hon: ’Jag måste få tala med någon som är kristen’. Många år tidigare hade hon varit på någon kurs hos oss, jag vet inte vilken, och nu när hon hade kommit i stora svårigheter i livet, blev hon påmind om en av de ytterst få kristna som hon hade haft kontakt med i livet, och grep ett halmstrå genom att leta upp mitt telefonnummer.
Jag hade inga förutsättningar att kunna hjälpa henne med hennes problem, varken rent praktiskt eller på annat sätt, men jag hade en tydlig känsla av att hon visste det. Vad hon egentligen sökte var inte kontakten med mig, men med någon som kunde sätta henne i förbindelse med levande Gud. Hon visste intuitivt att bara en övernaturlig kraft skulle kunna lyfta henne ur hennes desperata situation. Jag gjorde det enda jag kunde, jag bad för henne i telefon, och hela den efterföljande kvällen och natten.
Jag vet inte hur det har gått för kvinnan, men jag blev påmind om alla de människor, som finns därute och som kanske inte känner någon kristen, som kan förmedla himmelsk tröst. Finns du och jag där för dessa människor?
BÖN
Jesus, tack för att du ser varje människa som idag kämpar med tunga bördor. Hjälp mig att vara beredd att vittna om dig och att förmedla en hälsning från dig, till dem jag möter i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar