Inför söndagen. Tema FRIHETEN I KRISTUS

FRÅN GAMLA TESTAMENTET

Andra Moseboken kapitel 4, vers 10-17

Mose sade: ”Förlåt din tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft, inte heller sedan du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt.”
Herren svarade: ”Vem har gett människan hennes mun? Vem är det som gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren?
Gå nu, jag skall själv vara med dig när du talar och lära dig vad du skall säga.”
Men Mose vädjade: ”Herre, jag ber dig, sänd bud med någon annan, vem du vill.”
Då blev Herren vred på honom och sade: ”Du har ju din bror Aron, leviten. Han kan tala, det vet jag. Han är redan på väg för att möta dig, och han blir glad att få se dig.
Tala med honom och lägg orden i hans mun. Jag skall själv vara med både dig och honom när ni talar och visa er vad ni skall göra.
Han skall tala till folket för din räkning; så blir han din mun och du blir hans gud.
Och staven skall du ha i handen, det är med den du skall utföra tecknen.”

FRÅN BREVEN

Andra korinthierbrevet kapitel 3, vers 4-8

En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus.
Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud.
Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.
Redan dödens tjänst, som byggde på bokstäver inhuggna i stentavlor, tillkom under en sådan härlighet att israeliterna måste vända bort blicken från Moses ansikte; så stark var strålglansen från hans ansikte, fast den snart försvann.
Hur mycket större härlighet skall då inte omge Andens tjänst!

FRÅN EVANGELIERNA

Markusevangeliet kapitel 7, vers 31-37

Sedan lämnade han trakten kring Tyros och gick över Sidon till Galileiska sjön, i Dekapolisområdet.
Där kom de till honom med en man som var döv och knappt kunde tala, och de bad Jesus lägga sin hand på honom.
Han tog honom avsides från folket och stack fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga.
Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: ”Effata!” (det betyder: Öppna dig!).
Med ens öppnades mannens öron och hans tunga löstes och han talade riktigt.
Jesus förbjöd dem att berätta det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de ut det.
Och alla blev överväldigade och sade: ”Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala.”

FRÅN PSALTAREN

Psaltaren psalm 145, vers 13-18

Ditt rike står i alla tider,
ditt välde från släkte till släkte.

Gud håller sina löften,
kärleksfull i allt han gör.

Herren stöder dem som vacklar,
han rätar krökta ryggar.

Allas ögon är vända mot dig,
och du ger dem föda i rätt tid.

Du öppnar din hand
och stillar allt levandes hunger.

Rättfärdig är Herren i alla sina gärningar,
kärleksfull i allt han gör.

Herren är nära alla som ropar,
alla som av hjärtat ropar till honom.

(Bibeltexterna är hämtade från Bibel 2000)