Förlåtelseboken DU KAN BLI FRI - del 11

På måndagar, onsdagar och fredagar lägger vi ut inslag från Rut Baronowskys bok Förlåtelseboken. 

Kapitel 8

Sanningens väg: Genom smärta till helande?

David Eberhard antyder att nutidsmänniskans överdrivna trygghetslängtan egentligen bottnar i en rädsla för döden. Vår oförmåga att hantera livets normala motgångar och det faktum att vi tål allt mindre stress, slår ut i en ökande andel människor som drabbas av ångest- och depressionssymptom. Alltfler ungdomar skär sig själva på armar eller ben, därför att den fysiska smärtan gör mindre ont än den psykiska, som är outhärdlig. Ätstörningar och utbrändhet är andra fenomen som ökat dramatiskt under senare år. Stick i stäv med statistiken för befolkningen i stort ökar dessutom andelen självmord bland personer i åldersgruppen 16-24 år. Eberhard menar att detta hänger samman med att välfärdsstatens trygghetssystem drivits in absurdum. Man har varit så ivrig att öka människornas trygghet genom lagstiftning och andra åtgärder, så att vi nu befinner oss i ett tillstånd som liknar missbrukarens. Vi vill bara ha mer och mer trygghet. Men det finns inget skydd för det yttersta hotet, döden. Dödligheten är hundraprocentig för gruppen människor.

Jag tror att Eberhard har rätt åtminstone när det gäller människans rädsla för döden. Och jag tror att detta också har med den narcissistiska personligheten att göra som vi talade om i förra kapitlet. Varje gång en människas självkänsla får sig en törn upplevs det som att man dör en smula. Och det är vad vi fruktar mest av allt.

När Gud visar på synd i en människas liv går han till rätta med jaget. Inte för att trycka ner eller förgöra människan men för att befria henne till att vara den hon egentligen är.

Bibeln lär att vägen till liv går genom död. Den som till varje pris vill behålla det som är fel får vara utan det goda som Gud har tänkt för honom eller henne.

Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad ska hon köpa tillbaka sitt liv? (Matt 16:25-26) 

Visst gör det ont när Gud slipar av våra kantigheter. Men jag har lärt mig att be, att jag fort ska kunna lära mig vad det är Gud vill ha sagt, så att den smärtsamma läroprocessen blir så kort som möjligt.

Paulus skriver i Hebreerbrevet 12:11 ”För stunden tycks väl varje tuktan vara mera till sorg än till glädje, men för dem som har fostrats genom den är frukten till slut frid och rättfärdighet.”

På sjuttitalet brukade vi sjunga en kör där första strofen löd:

”Av levande stenar som först slipats till,
Gud nu förenar och bygga vill,
sitt heliga tempel med återsken,
av klippan Kristus där Gud tagit varje sten.”

Om vi vill vara med i det Gud gör ibland oss och återspegla hans härlighet måste vi låta oss förändras.

En sorg efter Guds hjärta

Vi tycker inte om att vara sorgsna, men det finns en sorg som är efter Guds hjärta säger Paulus och den sorgen leder till omvändelse och frälsning (2 77

Kor 7:10). Världens sätt att sörja leder till död, men en sorg efter Guds hjärta leder först till oro över det som inte står rätt till, men sedan till hängivenhet, längtan och iver.

Flytta gränser eller bekänna synd

I västvärlden har det blivit allt vanligare att människor struntar i att gifta sig. Man väljer i stället samboskap som samlevnadsform. Ibland är detta ett överlagt beslut och ibland sker det utan att man närmare reflekterat över varför man gör detta. Man bara flyttar samman för att det är praktiskt. Detta har också spridit sig in i kristna kretsar även om det fortfarande är få kyrkor som menar att det är en samlevnadsform efter Guds vilja.

För alla som vill förstå Bibelns undervisning om sex och samlevnad, oavsett man är troende eller ej, står det ganska klart att Bibelns budskap är att sex är något gott, men att det endast hör hemma inom äktenskapet mellan en man och en kvinna. Äktenskapet är i Bibeln beskrivet som en offentlig händelse där de båda bekräftar för omgivningen att de nu blir ett. Denna definition på äktenskap kan inte appliceras på samboskap, eftersom det i detta sammanhang inte finns en klar gräns för när de båda inför samhället övergår från att vara två individer till att vara gifta med varandra, till att vara en enhet. Bibeln ger inget stöd för samboskap även om en del ungdomar idag hävdar att de ingår sitt förbund bara inför Gud och att samhället inte har med det att göra.

Jag sa att det handlar om att vilja se vad Guds ord säger. Men människonaturen vill gärna slingra sig och flytta på de gränser som Gud satt upp för att vi människor ska må bra. Han som skapat oss har också gett bruksanvisningen för hur livet bäst kan hanteras.

Ibland tror vi att vi gör det lättare för människor att tro om vi kompromissar lite med sanningen. John Mc Arthur skriver i sin bok ”The Truth War” (Sanningskriget) att de flesta kristna idag inte bryr sig om att det förekommer falska läror inom kyrkan, och man tar det inte som sin uppgift att gå emot dessa läror på allvar. Istället önskar man en vänlig atmosfär där allt är accepterat, där det finns tolerans för alla olika idéer och man har en trevlig dialog med det som förr skulle ha kallats ”avfällingar”. 

Många tror säkert att vi kommer att stöta bort människor om vi håller fast vid Sanningen. Men när människor lämnar kyrkan beror det sannolikt mer på att de influerats av postmodernismens budskap om att det inte finns någon absolut sanning. Min sanning är så god som någon annan. Och varför skulle jag då behöva överge min sanning för kristendomens sanningsanspråk? Det skulle ju innebära att jag måste ändra mitt sätt att leva.

Bibeln lär emellertid att den verkliga friheten bara finns i Jesus Kristus som är sanningen, och det är bara Sanningen som kan göra oss fria.

Du kanske minns att vi tidigare visade att om vi bara bekänner, dvs säger samma sak som Gud, så förlåter han och renar oss från all orättfärdighet. Gud anser att sex utanför äktenskapet är synd. Säger vi samma sak som Gud och bekänner vår synd förlåter han oss och renar oss fullständigt, men om vi i stället försöker att förklara bort Guds sanning och göra om den så att den passar oss finns det inget sådant löfte till oss.

Alla människor begår misstag och för den som gått vilse finns det alltid en väg tillbaka. Det spelar ingen roll om man lurats in i det, om man trott att man handlat rätt, eller om man medvetet trotsat Guds vilja. Det finns förlåtelse för allt. Men den postmoderna människans ovilja mot att stå under någon som helst auktoritet leder lätt till att man hellre flyttar de gudagivna gränserna än att man bekänner och tar emot förlåtelse och befrielse. Detta i sin tur leder ofta till stor förödelse för en själv och för andra.

Bekänna synd inte sår

I den terapeutiska kultur där vi lever verkar människor ha lättare att bekänna sina sår än att bekänna sin synd. Man kan tala om och analysera sina problem för vem som vill höra. Detta visar sig inte minst i TVs dokusåpor och pratshower där man offentligt analyserar sina grava relations-, kärleks- eller uppfostringsproblem. Vi går till psykologer och terapeuter i allt större utsträckning och unga människor söker sig i allt högre grad till de psykiatriska klinikerna för sådant som enligt David Eberhard, i tidigare generationer absolut inte skulle hänföras till de psykiatriska diagnoserna. Snarare handlar det om vanliga problem och motgångar som alltid mött människor som en del av livet. 

 Vi är så indoktrinerade av den psykoanalytiska kulturen, som enligt många inte ens har något vetenskapligt stöd. Vi tror att bara vi får ventilera vår vrede, bara vi får tala igenom problemen med en terapeut så ska vi må bättre. Statistiken pekar emellertid på att så inte är fallet även om enskilda individer säkert kan få hjälp att kortsiktigt må lite bättre.

Dr. David Stoop påpekar i sin bok ”You are what you think” att när man ventilerar sin vrede eller analyserar sina problem, är risken överhängande att man bara befäster sin ståndpunkt och definierar orsaken till vreden allt tydligare, och sannolikheten är då stor att man efteråt tycker sig ha än mer rätt att känna sig förfördelad eller arg.

Bibeln lär inte att vi ska bekänna våra sår, inte älta de oförrätter som begåtts emot oss. Det binder bara fast oss till andra människors synd eller oförstånd. Dessa oförrätter ska vi, med Guds hjälp släppa taget om och överlåta domen till honom som är den ende som ser hela bilden, så som vi tidigare talat om i boken.

Däremot ska vi bekänna våra synder. Vi ska be om och ta emot förlåtelse för den smärta som vi förorsakat andra. Då ska vi få uppleva det som nästa kapitel handlar om, att Sanningen skall göra oss fri. 

 

ÄR DU RUSTAD? – Ef 6

Bibelläsning: Efesierbrevet 6
Läs bibeltexten här

"Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp." (Ef 6:11 FB?
"Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt" (Ef 6:13 FB)

Är du rustad? Det pågår en andlig strid och du behöver vara beskyddad. Den andliga vapenrustningen består bland annat av:

-att hålla sig till sanningen (v.14)
-att vara villig att lyda Herren (v.15)
-att hålla fast vid tron (v.16)
-att hålla fast vid Guds ord (v.17)

==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Hjälp mig att i dag sätta på mig Guds vapenrustning "under ständig åkallan och bön" (v.18)

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

Barn och föräldrar - Slavar och Herrar - Vers 1-6
Det lönar sig alltid att behandla andra väl och att underordna sig Guds bud. Med budet om att hedra sina föräldrar finns ett löfte om välsignelse och ett långt liv (vers 2-3).
  Mathew Henry skriver i sin bibelkommentar att "apostlarna såg som sin uppgift att undervisa slavar och herrar om hur de skulle behandla varandra för att minska de skadliga effekterna av slaveriet, till dess att slaveriet senare blev avskaffat genom inflytandet från kristna." 

 

Guds vapenrustning - Vers 10-24 
Vi ska ta på oss Guds vapenrustning. Det är en aktiv handling som inte sker automatiskt av sig själv (vers 11). Vi ska också ta på oss hela Guds vapenrustning, för vad hjälper det väl att ha en hjälm på huvudet då vi får en pil i hjärtat (vers 11).
   Vi måste också vara medvetna om att vi inte strider mot människor (vers 12), utan mot ondskans andemakter i vårt och andras liv. Satan önskar gärna få oss att börja bekämpa varandra, men då handlar det inte längre om den andliga striden. 
   Den enda delen av kroppen som var oskyddad på den romerske soldaten var ryggen. Då vi ger upp och flyr striden lämnar vi också vårt beskydd.
   Det som håller ihop hela rustningen är sanningen (vers 14).
Till eftertanke:
- Om sanningen saknas faller det mesta av rustningen av oss. På vilket sätt kan man säga att det är sanningen som håller ihop rustningen?
- Gå igenom de olika delarna av rustningen och förklara hur vi tar på dem och hur de fungerar i striden. 

Dagens andakt, den 31 augusti

”Och han sade: ”Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet.” (Mar 4:26-28)

Andligt arbete är ett samarbete. En del saker i det andliga livet, kan bara Gud göra. Det övernaturliga kan aldrig åstadkommas av en människa. Det är Guds ansvar. Men det finns också en del saker som aldrig kommer att hända om inte vi människor gör vår del.

Av dagens bibelord förstår vi, att människans, bondens, uppgift är att få utsädet i jorden. Det kommer Gud aldrig att göra. Men Gud står för det svåra, nämligen att se till att sådden förvandlas till moget vete.

Vår uppgift som kristna är att vittna och berätta om Guds rike för människorna. Om vi gör det kommer Gud att se till att vårt vittnesbörd kommer att bära frukt.

BÖN

Herre, hjälp mig att så ut vittnesbördet om dig - att vittna om dig för andra människor. Tack för att du sedan kan ta hand om det jag sagt eller gjort och förvandla det till mogen tro i dem. 

Kallade att vittna om en Frälsare i apokalypsens tidevarv

/Bildtext: Det bibliska svaret på vår tids krig och katastrofer måste därför landa i missionsuppdraget. Alltså kallelsen att vittna om att frälsningen inte kommer från oss själva, utan är oss given genom Jesus Kristus, menar ledarskribenten. (Bilden en ung man som bestämt sig för att följa Jesus). Foto: Mikael Good/

- Olof Edsinger i Världen idag - 
"Det andra perspektivet har med tidens slut att göra. Bibelns budskap är nämligen att människornas ondska kommer att fortgå – och att tillvaron därför befinner sig i en nedåtgående spiral. Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, skildrar detta i form av sju sigill, sju basuner och sju vredesskålar, som tillsammans representerar det som bryter ner den här världen, och som därmed är ett uttryck för Guds dom över mänsklighetens synd och ondska.

På så sätt är den nuvarande situationen precis den som kristna i alla tider har förväntat sig som uttryck för den sista tiden. Att risken för ett tredje världskrig framstår som större än på flera decennier – med Vladimir Putin i Ryssland, Xi Jinping i Kina, Ayatollahn i Iran och Kim Jong-un i Nordkorea – gör inte analysen mindre relevant.

Syftet med den här texten är dock inte att få någon att tappa hoppet. Även om nyktert allvar nog kan vara nyttigt för de flesta av oss. Vad vi däremot gör klokt i är att sätta hoppet till rätt saker.

Enligt Bibeln är det nämligen inte människan som är lösningen på dessa problem. Det är Herren. Genom Guds försyn har vi förvisso fått ett ansvar för den här världen, vilket gör att vi – om vi bara tar oss samman – har möjlighet att bygga upp mycket av det vi gemensamt har rivit ner. Men eftersom vi själva är en stor del av problemet har vi också en annan lärdom att dra: Om vi ska se en verklig och genomgripande förändring behöver vi kasta oss på Herren.

Nu ger oss inte Bibeln något större hopp om att detta kommer att ske. I alla fall inte på bred front. När den näst sista av de sju basunerna har ljudit konstaterar apokalypsen: ”Resten av människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk. De slutade inte att tillbe onda andar och avgudabilder av guld, silver, brons, sten och trä som varken kan se eller höra eller gå, och de ångrade inte sina mord och sin ockultism, sin sexuella omoral och sina stölder” (Upp 9:20–21).

Det bibliska svaret på vår tids krig och katastrofer måste därför landa i missionsuppdraget. Alltså kallelsen att vittna om att frälsningen inte kommer från oss själva, utan är oss given genom Jesus Kristus. För om inte världsläget kan övertyga oss om behovet av en Frälsare, vad kan då göra det?

Läs mer här: https://www.varldenidag.se/ledare/kallade-att-vittna-om-en-fralsare-i-apokalypsens-tidevarv/repvfm!9ooZbKmyTw8DNNdk0KR1qQ/

PRÖVA VAD SOM ÄR HERREN KÄRT - Ef 5

 

Bibelläsning: Efesierbrevet 5
Läs bibeltexten här

"Pröva vad som är Herren kärt" (Ef 5:10 FB)

Dagens kapitel jämför relationen mellan äkta makar med relationen till Gud. Även om det finns likheter, så finns det även olikheter.

-Relationen till Jesus är inte jämlik. Vi är inte två jämlika parter.
-Relationen från Jesu sida är ovillkorlig. Vi väljer varje dag hur vår relation tar sig uttryck. Guds kärlek till oss är ovillkorlig.

==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Gud, gör det viktigt för mig idag att pröva vad som är dig kärt

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

 

Guds efterföljare - Vers 1-2

Ett liv som en Kristi efterföljare präglas av Guds kärlek (vers 2). Jesus kallade sina första lärjungar med orden "Följ mig", och på samma sätt kallar han oss idag. Att följa Jesus är inte i första hand att studera hur Jesus levde i Bibeln och sedan försöka göra likadant. Att följa Jesus är först och främst att vara tillsammans med honom. Det var det han kallade oss till. Vi kanske tror att han kallade oss för att kunna använda oss att utbreda Guds rike. Det finns säkert mycket sant i det, men först och främst kallade han oss till att ha gemenskap med Jesus (1 Kor 1:9).

   Då han kallade sina tolv apostlar var det för att de skulle vara hos honom och för att sända dem ut att predika (Mark 3:14).

Till eftertanke:
Hur är det med oss idag? Tar vi oss tid att vara tillsammans med Jesus? Eller är vi mest av allt upptagna av tjänsten för Gud?

 

Hur vi ska leva som kristna - Vers 3-24

Här får vi några anvisningar om hur vi inte ska leva som kristna. Otukt och girighet nämns tillsammans med hur vi inte ska tala: 

- fräckt och oförnuftigt prat (vers 4)
- tvetydigt skämt (vers 4)

- tomt prat (vers 4)

Till eftertanke:
Vad menas med oförnuftigt prat, tvetydigt skämt och tomt prat? Ge exempel.

 

Sedan följer råd för hur vi ska leva:
- Pröva vad som är Herren kärt (vers 10)

- Ta väl vara på varje tillfälle (vers 16)

- Låt er uppfyllas av Anden (vers 18)

- Tacka alltid Gud (vers 20)

- Underordna er varandra (vers  21)

Till eftertanke: 

Då det talas om att vi ska uppfyllas av Ande framgår det att det är något vi ska göra. Vi tänker kanske oftast att det är något som Gud gör. Vad är det som Gud gör och vad är det vi gör för att vi ska bli uppfyllda av Anden? Hur gör man det?

 

Kristus och församlingen - Vers 25-33

Paulus använder här bilden av Kristus och församlingen som en bild av mannen och hustrun.

Till eftertanke:
Vad har Gud för förväntningar på sin församling (vers 27)? Vad kan vi göra med det?

Dagens andakt, den 30 augusti

”Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika och makt att driva ut demonerna” (Mar 3:14-15)

Dagens bibelord visar att det finns en alldeles speciell ordning, när det gäller vår tjänst inför Gud. Först följa, sedan predika och driva ut. För att vår förkunnelse och vår tjänst ska ha någon andlig kraft, måste det börja med, att vi själva följer Jesus. Det är bara om vi själva lever nära honom och lär av honom, som vår andliga tjänst kan ha någon som helst betydelse.

BÖN

Gud hjälp mig idag att leva så nära dig, följa dig så tätt i spåren att jag är handlingsberedd att gå in i den andliga tjänst, som behövs där jag lever idag.

Förlåtelseboken DU KAN BLI FRI - del 10

På måndagar, onsdagar och fredagar lägger vi ut inslag från Rut Baronowskys bok Förlåtelseboken.

Kapitel 7

Förlåtelse, inte bara förståelse

I kristen tro har förlåtelsen alltid varit central. Som kristna i denna världen är vi inte befriade från böjelserna till felaktiga handlingar och synd. Men Jesu död på korset är garantin för att vi kan få leva våra liv i renhet. Synden skiljer oss från Gud men vår bekännelse av synden för oss tillbaka in i gemenskapen med honom.

Sven Reichman skriver i sin bok ”Gud är inte auktoritär” att det unika med kristendomen jämfört med andra religioner är att den erbjuder en lösning på skuldens problem. Han säger: 
Man kan få sin skuld borttagen och tillintetgjord. Den möjligheten ges inte någon annanstans. Många religioner talar om att deras gud eller gudar kan se mellan fingrarna på både ett och annat om människan sköter sig, offrar som hon skall, mediterar eller gör pilgrimsresor. Den kristna tron säger något mycket radikalare – att skulden kan tas bort bara vi ber om det. 

Talet om korset har alltid varit en stötesten och betraktats som dårskap av dem som inte vill tro. Under de sista årtiondena tycks det emellertid ha inträtt en markant omsvängning i människors tänkande, som gör att talet om förlåtelse som en väg till befrielse, blir allt svårare att ta till sig.

Med alla medel försöker man rensa ut begrepp som synd och skuld ur språket. Man flyttar gränser och råmärken som funnits sedan urminnes tider och ursäktar alla moraliskt felaktiga beteenden. På så sätt försöker man lindra den smärta som synden förorsakar människan. Man tar helt enkelt bort den absoluta gränsen mellan rätt och fel, och mellan gott och ont som Bibeln talar om. Och om den gränsen saknas eller är otydlig så finns ju ingen synd och jag behöver inte plågas av skuld. ”Jag har ju inte gjort något fel och behöver inte känna någon skuld, eller be om förlåtelse för någon synd.”

I postmodernismens tid

Den tid vi lever i nu kallas ibland för den postmoderna tiden. En amerikansk idéhistoriker Christopher Lasch betecknade den postmoderna människan som ”narcissistisk”.

Den klassiskt kristna tron utgår från att människan är svag och beroende av Gud. Detta är svårt för narcissisten att ta till sig.

Den narcissistiska människotypens mest framträdande kännetecken är självcentreringen. Men självcentreringen kommer ur en stor inre osäkerhet. Narcissisten kastas mellan storhetstankar om sig själv och känslan av att man ingenting betyder. Man vill både tillhöra och helst vara i centrum, men samtidigt vill man slippa ta ansvar och stå till svars för andras krav.

Nutidsmänniskans tillvaro har blivit fragmenterad, man saknar det meningsskapande sammanhanget, och detta har fört till att människan lever med en djup känsla av tomhet och meningslöshet.

När människan bara blir ett fragment utan sammanhang blir den enda säkra utgångspunkten för vår verklighetsuppfattning oss själva. Gud kan inte vara större än vår tanke. Vi blir hänvisade till vår egen förmåga att ta hand om oss själva. Då är det viktigt att jag räcker till, för om jag inte duger rasar allt jag byggt mitt liv på. Budskapet är att jag måste finna mig själv, jag måste ta hand om mig själv, jag måste förverkliga mig själv och jag måste utveckla mig själv.

Att Gud skulle vara allsmäktig och att det skulle finnas bara en Gud, eller en sanning, är ett orimligt tänkande för den postmoderna människan. Den enda gällande sanningen är att det inte finns någon sanning. Min sanning är lika rätt som din. Det som känns rätt för dig känns inte rätt för mig o.s.v

Gud får vara med så länge som han deltar på mina villkor och visar sig vara en bra terapeut. Går han utanför denna roll och säger något som stör min självuppfattning byter jag terapeut. Det spelar inte så stor roll om det är en gud eller en terapeut som hjälper mig.

Gud ses som en springpojke som ska utföra mina önskningar, en terapeut som ska hjälpa mig reda upp mina problem. Anders Olivius säger: ”Gud förväntas förverkliga önskningar av olika slag. Som en stor och givmild moder skall han ge goda gåvor utan gräns. Och varför skall han ge till somliga men inte till mig?”

Med en sådan grundinställning kan man naturligtvis inte nalkas en helig och allsmäktig Gud och söka förlåtelse. Förlåtelse för vad? 

Narcissisten har så stora tankar om sig själv att behovet av förlåtelse framstår som fullständigt överspänt. Det är väl självklart att om Gud är god så vill han ha mig med på tåget.

Vad den narcissistiska människan däremot söker efter är bekräftelse, förståelse och tröst. Bekräftelse på att hon duger som hon är och inte behöver ändra på någonting, förståelse för alla knepiga handlingar som hon gör för att dölja sin inre vilsenhet och tröst när livet går emot henne och inte faller in i hennes manus för livets teaterstycke, där hon själv spelar huvudrollen.

Att det skulle finnas en personlig skuld, eller att det skulle finnas saker som inte står rätt till i hennes narcissistiska inre är en främmande tanke. Hon har ju gjort så gott hon har kunnat och mer kan man inte begära. Det egna beteendet blir den enda måttstocken för vad som är rätt eller fel.

Det hon söker är något som kan ta bort smärtan över hennes tillkortakommanden, förståelse för varför hon handlat som hon gjort. Hon söker inte förlåtelse, men förståelse.

Förståelsen säger nämligen att det jag gjorde var OK eftersom omständigheterna var som de var. Men förlåtelse innehåller en dom över det som skedde. Det var fel! För att komma vidare krävs det att någon/något sonar brottet. Men ordet förlåtelse klingar bra i örat. Jag vill gärna ha förlåtelsens kraft utan att gå in under domen. Därför omdefinierar vi begreppet och ersätter förlåtelsen med förståelse.

Ibland har vi också inom kyrkan lurats att på detta sätt förvandla Bibelns omvändelsebudskap till ett bekräftelsebudskap som passar den postmoderna människan.

James Hanvey säger i en artikel ”I postmodernismens tid”:

Vi lever i en kultur som tycks ha blivit trött på tron, fastän den fortfarande är beredd att lägga beslag på des språk och bilder...Vår kultur använder vårt språk men det är inte längre vår kultur. ... Det råder en omsorg om jaget. Vår kultur är besatt av bilden, av image, samtidigt som den fortsätter att utplåna bilden av Kristus och därmed inte bara av Gud utan också av den mänskliga. (Den) har ... övergivit varje känsla för det heliga och sakramentala, fastän den ofta använder dessa ord. Det är en kultur som är djupt medveten om sin bristande funktion och sin trasighet, men den kristna förkunnelsens tal om synd, återlösning och frälsning klingar ändå meningslöst och tomt. 

Bibelns budskap om synd och förlåtelse, och om personlig skuld blir ett alltför hårt slag mot den narcissistiska människans självkänsla. Det säger ju faktiskt att man inte duger som man är utan att man måste förändra något i sitt liv, att man är i behov av en Frälsare.

Det kristna budskapet om beroende går stick i stäv med den postmoderna människans längtan efter oberoende och individens självförverkligande. Att man dessutom skulle vara utlämnad åt att få nåd av en högre makt upplevs som mycket provocerande, eftersom man inte kan se Gud som något annat än en jämlike. Författaren Heinrich Heine (1797-1856) lär ha sagt att ”Det är Guds jobb att förlåta” och detta tänkesätt är betecknande för den postmoderna människan.

Nutidsmänniskan vill inte ha förlåtelse utan förståelse eftersom begreppet synd inte uppfattas som annat än ett personligt misslyckande. Att synd har med relationen till en Helig Gud att göra är svårt att ta till sig.

Men förståelse kan aldrig befria någon. Det kan bara den förlåtelse göra som Jesus betalat ett högt pris för genom sin död på korset. Att ta emot den förlåtelsen är nåd – inte bekräftelse. 

BEDRÖVA INTE GUDS HELIGE ANDE – Ef 4

Bibelläsning: Efesierbrevet 4
Läs bibeltexten här

"Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag" (Ef 4:30 FB)

Dagens kapitel handlar om hur vi ska leva det nya livet i Kristus. Det talar också om att noga se till hur vi lever så att vi inte ger "djävulen något tillfälle" (v27), så att vi inte "bedrövar Guds helige Ande" (v.30)

==> Mannakorn att tugga på under dagen: Hjälp mig idag att leva så att jag inte bedrövar Guds helige Ande.

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

Lev värdigt din kallelse - Vers 1-16

Kapitlet inleds med en uppmaning att leva värdigt den kallelse vi har fått. I kapitlet talas det senare om de fem olika tjänstegåvorna. Det betonas också att vi alla har någon eller några av dessa tjänstegåvor. Nåden är given till var och en (vers 7). Det är inte bara några få som har blivit uttagna till tjänst. Det gäller alla. Det gäller dig.
Till eftertanke:
- Läs mer om de olika tjänstegåvorna i Del 2 i denna bok. I vilken tjänst känner du igen dig mest?
- Finns det andra tjänstegåvor som du också kan känna igen i ditt liv?
- På vilket sätt kan du fungera inom de tjänstegåvorna som du känner igen dig i?
- Vad är målet med att ha dessa tjänstegåvor i funktion (vers 13 och 15)
- Vad blir resultatet om dessa tjänstegåvor inte fungerar? (vers 14)

Det nya livet - Vers 17-32
Att bli kristen beskrivs här som att ta av något och klä på något nytt (vers 22-24), och i de följande verserna får vi exempel på vad det är vi ska lägga bort och vad vi ska göra i stället (vers 25-32).
Till eftertanke:
Gör en lista på de ting vi ska lägga av och vad vi ska göra i stället. Har du något förslag på hur vi ska kunna leva i den processen?

Dagens andakt, den 29 augusti

”Låt oss alltså se till att ingen av er tror sig vara för sent ute, medan löftet att få komma in i hans vila ännu står kvar.” (Heb 4:1)

Jag hörde talas om en man som kom på besök till en liten stad uppe i Klippiga bergen. Han gick fram till en gammal man som satt på en bänk, och frågade honom om han kunde berätta vad den här staden var känd för. Den gamle mannen svarade: Jo, det är här allting börjar.

Den gamle mannen på bänken hade förstått något viktigt. Och det är att allting börjar just på den plats, där vi befinner oss, och just från det ”nu” som är. Om vi ser varje plats som en möjlig utgångspunkt, och varje ögonblick som en startpunkt, ska ingenting vara omöjligt för oss.

BÖN

Jesus, tack för att det inte finns några hopplösa situationer, eller hopplösa människor för dig. Så länge som vi lever i nådens tid, kan vi få börja om igen, oavsett hur vår situation ser ut. 

Tidig söndagsmorgon i Ronneby den 28 augusti

 

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Denna helg har Rut och jag en Bibelhelg i Ronneby. Det är Frälsningsarmén och Pingstkyrkan i Ronneby som inbjuder till helgen. Samlingarna hålls i Pingstkyrkan. Vi började i fredags med Väckelsemöte, på lördagen hade vi bibelstudier och idag har vi den avslutande gudstjänsten. I Ronneby är både pingstvännerna och Frälsningsarmén små församlingar, men det var en uppmuntran att möta trofasta, gedigna kristna som tar sitt uppdrag på allvar. Lennart Fransson från Frälsningsarmén hade verkligen arrangerat helgen på bästa sätt.

Under lördagen kom även några tillresande från Ystad, Trelleborg, Nässjö och Jämjö (förlåt mig om jag glömde någon ort).

Bland de tillresande till lördagens bibelstudier kom sex gamla, goda vänner från Skåne (dom är alltså både gamla och goda). Det ena paret är frälsningsofficerare och vi har mötts många gånger. Vi har flera gånger fått inbjudningar att hålla Bibelhelger på de kårer där de har varit ledare.

De andra två paren har vi inte mött på många, många år. Men här kommer en liten berättelse om de fyra som är värd att berättas. De heter Jan och Birgitta från Ystad samt Christer och Lena från Trelleborg.

Under tio år (1978-1987) anordnade Templet i Göteborg en bibelhelg i Vallersvik. Talare varje år var David Kjellgren samt Rut och jag. Ett år kom Jan, Birgitta, Christer och Lena till bibelhelgen i Vallersvik. Under bibelhelgen fick de fyra ett tilltal från Gud att de skulle göra en evangelisationssatsning i södra Skåne. Den första dagen efter Vallersvikshelgen ringde en man till Christer på kontoret och frågade honom om han kände någon som ville köpa ett stort utställningstält. De köpte tältet och la hela sin semester på att arrangera "Tältkampanj Syd" i Smygehuk i Skåne. Detta fortsatte de med varje sommar under åtta år under 1980-talet. Varje vecka inbjöd de talare och de svarade själva för allt det praktiska, mötesledning och musik. Rut och jag hade förmånen att vara talare en av veckorna varje år. Det var hektiska semesterveckor för de fyra, men de har många gånger talat om att "Tältkampaj Syd" var de allra bästa "semestrar" de någonsin haft.

Men nu är det söndagsmorgon och vi ska snart ha avslutningsmötet på Bibelhelgen, och sedan åker vi hem till Västerås med stor tacksamhet för det vi har fått uppleva i helgen.

Jag ber om välsignelse över de som står i ledningen för Frälsningsarmén och Pingstkyrkan i Ronneby. Och jag önskar er alla som läser "Tidig söndagsmorgon" en välsignad vecka även om almanackan markerar att sommaren är slut och hösten på väg.

/Peter Baronowsky

UTMANINGEN: Psalm 104 och 105

 

Psalm 104 - MINA TANKAR

Bibelläsning: Psalm 104
Läs bibeltexten här

"Må mina tankar behaga honom, jag vill glädja mig i Herren" (Ps 104:34 FB)

Psalmen är en enda lång lovsång till Gud. Den handlar om hur Gud har skapat och styr hela jorden. Då psalmisten inser Guds storhet kommer bönen automatiskt att leda hans tankar till hur han ska kunna behaga Gud.

Vi bedömer ofta människors godhet efter vad de gör eller inte gör, vad de säger eller inte säger. Men Gud ser djupare än så. Han vet att all synd börjar i våra tankar. Det utförs inga syndiga handlingar som inte förberetts i våra tankar. Jakobs brev säger att då begäret har blivit havande föder det synd (Jak 1:15). Jesus säger att vi till och med kan begå äktenskapsbrott i våra tankar.

Inför detta får jag bara be Gud att han ska rena det som finns inne i mig. För det som finns inne i mig är det som kommer att komma fram och prägla mitt liv förr eller senare.

Mannakorn att tugga på under dagen: Rena mina tankar, Gud!

Kommentar:
Vers 1-4
Lovsång till Gud och Hans storhet.

Vers 5-30
Lovsång till Gud skaparen som har skapat naturen, djuren och människorna. Men Gud har inte bara skapat världen han upprätthåller den också i sin vishet och omsorg.

Vers 31-35
Psalmen avslutas som den börjar med lovsång till Gud.

Psalm 105 - HERRENS UNDER
 

Bibelläsning: Psalm 105
Läs bibeltexten här

"Fråga efter Herren och hans makt, sök alltid hans ansikte" (Ps 105:4 FB)

Detta är en tacksägelsepsalm för vad Herren har gjort och för vem han är. Psalmisten ser sig med tacksamhet tillbaka och ger oss en historielektion om Herrens trofasthet och alla hans under. Psalmen talar om Abraham, Jakob, Isak och Moses och hela historien om Israels befrielse från slaveriet.

Berättelsen tydliggör att utan Herren och Herrens makt hade folket varit förlorade.

Så är det också idag. Vi kanske tror att vi kan åstadkomma resultat i vår egen kraft, men i Guds rike kan ingenting utföras utan Herren. Vi måste ständigt påminna oss om att fråga efter Herren och hans makt och att alltid söka hans ansikte.

Mannakorn att tugga på under dagen: Idag får jag söka hans ansikte. Idag får jag fråga efter hans makt och under.  

Kommentar:
Vers 1-14 Guds löfte till sitt folk
Lovsång och tacksägelse till Gud som bevarat Israel genom historien. Gud hade slutit ett förbund med Abraham (vers 9) och gett folket Kanaans land (vers 11).

Vers 15-24 Berättelsen om Josef
Då det senare blev hungersnöd i Kanaan hade Gud tänkt i förväg. Josef blev såld som slav till Egypten, fick sitta i fängelse och blev sedan upphöjd till herre över Faraos hus. Detta blev räddningen för Israels barn i Kanaan. Josef beredde plats för sitt folk och Jakob flyttade till Egypten undan hungersnöden.
   Berättelsen om Josef är också en förebild på den kommande Jesus. Han blev såld och fick lida och dö fast han var utan skuld. Genom Jesu lidande och död räddar Jesus den som vill följa Honom.

Vers 25-42 Berättelsen om Moses
Då Israels barn långt senare blev slavar i Egypten sände Gud Moses som genom tecken och under befriade folket och ledde dem genom ökenvandringen på väg mot Kanaans land.

Vers 43-45 Tillbaka till löftets land.
Med jubel fick Guds folk återvända till landet som Gud hade givit dem.

Dagens andakt, den 28 augusti

”Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste, att var morgon förkunna din nåd och var natt din trofasthet.” (Ps 92:2-3)

Farmor och farfar hade varit på besök några dagar, när barnen var små, och nu var det sista dagen, innan de skulle resa hem. Som vanligt avslutade vi frukosten med att ha en familjeandakt, och nu fick farmor och farfar falla in i de rutiner som vi brukade ha för detta. Pappa brukade läsa ett bibelord, och formade vi alla tillsammans en tacksägelsebön. Var och en runt bordet, fick i tur och ordning, tacka för något, med en enda mening. Poängen var att alla skulle delta och ingen skulle hålla en lång bön.

Barnen brukade vara duktiga på att komma på saker som de kunde vara tacksamma för, men den här morgonen sinade påhittigheten för en av sönerna. Till slut fick han fram: Tack gode Gud för att farmor och farfar ska åka hem idag, och det var svårt för de vuxna att hålla sig för skratt. 

Det är kanske inte alltid vi lyckas med våra formuleringar, men Gud vill att vi ska vara tacksamma och han vill att vi ska uttrycka vår tacksamhet till honom.

BÖN

Herre, öppna mina ögon så att jag ser allt det underbara runt omkring mig och förstår att din hand finns bakom allt som sker.

Inför Söndagen den 28 augusti. Tema: TRO OCH LIV

FRÅN EVANGELIERNA
Matt 21:28-31
28"Vad anser ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå i dag och arbeta i min vingård. 29 Jag vill inte, svarade han, men ångrade sig sedan och gick. 30 Mannen vände sig då till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre, men han gick inte. 31 Vilken av de båda gjorde som fadern ville?" De svarade: "Den förste." Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni.

FRÅN GAMLA TESTAMENTET
Amos 5:21-24
21 Jag hatar era fester, jag föraktar dem, jag tål inte era högtider.
22 Ty om ni än offrar åt mig både brännoffer och matoffer, finner jag ingen glädje i dem,era gemenskapsoffer av gödda kalvar vill jag inte se.
23 Tag bort ifrån mig dina sångers buller! Ditt strängaspel vill jag inte höra.
24 Låt rätten flöda fram som vatten och rättfärdigheten som en ständigt rinnande ström.

FRÅN BREVEN
Rom 7:14-15
14 Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. 15 Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag.

FRÅN PSALTAREN
Ps 143:6-10
6 Jag sträcker ut mina händer till dig. Som ett törstigt land längtar min själ efter dig. Sela.
7 Herre, skynda att svara mig, ty min ande förgås, dölj inte ditt ansikte för mig.
Låt mig inte bli lik dem som far ner i graven.
8 Låt mig om morgonen erfara din nåd, ty jag förtröstar på dig.
Visa mig den väg jag skall gå, till dig upplyfter jag min själ.
9 Rädda mig från mina fiender, Herre. Hos dig söker jag skydd.
10 Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Må din gode Ande leda mig på jämn mark.

(Bibeltexterna är hämtade från Folkbibeln 2015)

Psalm 103 - LOVA HERREN

Bibelläsning: Psalm 103
Läs bibeltexten här

"Lova Herren, min själ, ja, hela mitt inre skall prisa hans heliga namn" (Ps 103:1 FB).

Brukar du tala med dig själv? Det gör David i denna psalm. Han tilltalar sin egen själ, sitt eget inre, och han talar om för själen vad den ska göra.

Vem är det som bestämmer din sinnesstämning? Är det dina känslor? Är det andra människor och vad de säger om dig eller gör mot dig? Är det om du har framgång eller inte som bestämmer? Eller är det andra omständigheter?

David tar kommando över sin själ och talar om vad den ska göra. Det får du också göra. Du får lämna alla negativa tankar och se upp till Herren. Det kan verkligen förändra din sinnesstämning.

Det finns skäl att prisa Herren för vem han är och vad han gör. Psalmen pekar på några:
-Han förlåter (vers 3)
-Han helar (vers 3)
-Han befriar mig (vers 4)
-Han mättar mitt begär med sitt goda (vers 5)

Även om omständigheterna växlar här i livet är Gud tillsammans med David och med miljoner andra som kan säga: "Lova Herren min själ".

Mannakorn att tugga på under dagen: Lova Herren min själ.

Kommentar:
Vers 1-2
David uppmanar sin själ att prisa Gud.

Vers 3-5
David prisar Gud för att han förlåter Davids synder och för att han botar alla Davids sjukdomar.

Vers 6-19
David prisar Gud för hans nåd över alla människor.

Vers 20-22
Uppmaning till änglarna att förena sig med människorna i lovsången till Gud.