Tidig söndagsmorgon i Västerås den 21 augusti

 Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Idag vill jag berätta om tre händelser i närtid:

1. "Har du ont nånstans?"
Det var pingstdag och vi samlades på kåren i Västerås några timmar före vår gudstjänst. Först hade vi gemensam bön och sedan gick vi ut två och två för att bjuda in till vår pingstgudstjänst.

Jag gick ut tillsammans med en ung soldat som bara varit frälst några få år. Vi fick 10-20 samtal. Vi samtalade med skolungdomar, människor mitt i livet, pensionärer och några föräldrar med barn. Alla visste att det var söndag, några få visste att det var pingstdagen, men ingen visste varför vi firade pingst! Och jag förstod ännu en gång hur totalt olika världar vi lever i. Vi bibeltroende kristna samlas bakom en dörr på gågatan. Vi sjunger, ber och vittnar för varandra om våra upplevelser som kristna. Hela våra liv är koncentrerade omkring Jesus och hur han vill leda oss. Utanför går en ström av människor, och många av dem har aldrig träffat en kristen som vill berätta för dem om Jesus.

Tidigt i vår promenad stannade vi hos en man med rollator som hade satt sig på en bänk. Jag hade knappt hunnit ställa min frågor om vad pingsten är ett minne av innan min unge kamrat frågade: "Har du ont någonstans?" Mannen behövde inte tänka länge. Han såg på sina förvärkta händer och sa "Jag har ont i händerna." "Får vi be för dig och dina händer" frågade min kamrat och mannen med de värkande händerna svarade: "Ja, gärna". Mina försök att starta ett samtal om varför vi firar pingst förvandlades till ett bönemöte vid en bänk på gågatan. Efter bönen ville gärna mannen fortsätta att tala med oss. Han hade själv varit juniorsoldat och han berättade om den unga frälsningsofficeren som gjort så starkt intryck på honom.

2. Jag fick ett mail från en god vän som jag aldrig träffat.
Under den gångna veckan fick jag ett mail från en god vän jag aldrig träffat. Då han för en del år sedan blev kristen råkade han hitta vår hemsida och har sedan dess uthålligt läst Ruts andakter och min "Utmaningen" med kommentarer till den dagliga bibelläsningen år efter år. Under åren har vi haft otaliga digitala samtal och jag har fått följa honom i hans andliga utveckling. Men mailet den här veckan var annorlunda än de han brukar skicka. Han skrev: "Är du snäll och lägger till följande personer i ditt dagliga mannautskick. Bifogar ett par adresser till två unga killar som tog emot Jesus som sin frälsare i fredags".

Efterhand förstod jag att den församling han tillhör brukade med jämna mellanrum gå ut på natten för att samtala med människor och dela ut pannkakor. Två av de människor de mötte verkar ha haft djupare behov än pannkakor och fick ta emot Jesus.

3. "Vad ska jag göra för att bli frälst?"
Förra söndagen var det vittnesbörd på kåren hemma i Västerås. En av ungdomarna berättade om ett sammanträffande då de hade varit utanför kåren. De hade gått ut för att bjuda människorna som gick förbi på gågatan på kaffe en sen kväll.

En grupp ungdomar gick förbi kaffeserveringen. De fick frågan "Vill ni inte ha kaffe?" En av flickorna stannade till och ville gärna ha kaffe. Men de andra i gruppen ville vidare så hela gruppen började gå. De hade gjort vad de kunde för att få dem intresserade av kaffe utan framgång och ropade då desperat till gruppen "Är det någon som vill bli frälst?" Flickan som hade varit intresserad av kaffet vände tillbaka och frågade "Vad ska jag göra för att bli frälst?" Hon visste nog inte att det var en bibelvers hon citerade (Apg 16:30). Hon fick svar på sin fråga och sedan vet jag inte vad som hänt med henne...

Vad jag kan lära av dessa berättelser?
a) Vi ber ofta att Gud ska sända människor till våra lokaler. Det är bra och det ska vi fortsätta med. Men om vi blir tillräckligt stilla kan vi kanske höra den Helige Ande viska: "Dom finns därute...".
b) Då vi väl kommit ut borde vi kanske vara lite mer frimodiga och ställa de rätta frågorna.

Eller göra som de första lärjungarna då Jesus just hade lämnat dem och blivit upptagen till himlen: "De gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det" (Mark 16:20).

Med önskan om Guds välsignelse
Peter Baronowsky