- Fralsningsarmen.se (Text och foto:Carina Tyskbo)
Kremena Hultby har rötterna på Balkan, fötterna i Sverige och hjärtat hos dem som drabbas av människohandel. Vägen till Frälsningsarmén var inte självklar, men ur en kommunistisk världsbild bröt den kristna tron fram och nu kämpar hon med Gud mot nya mål.
I staden Kazanlak i Bulgarien såg en mörkhårig flicka dagens ljus. Året var 1983. Pappa var officer i armén, mamma jobbade på vapenfabriken.
— Min hemort präglades av fabriken och av alla rosenplantager. ”Guns N´ Roses”, som vi brukade säga, säger Kremena Hultby, som då hette Yakimova.
Regimen var kommunistisk, något som för Kremena och alla familjer var helt naturligt.
— På förskolan lärde vi oss om ”farbror Lenin”, ryssarna som ”bröder” och att alla i samhället var likvärdiga. Lärare och förskolepersonal hette ”kamrat”.
En annan självklar del av staden var romernas fattiga område, omgärdat av en mur.
— Jag växte upp med samma fördomar om romer som alla andra. Långt senare fick jag se deras livsvillkor på ett helt nytt sätt, inte minst när jag började arbeta på Frälsningsarmén i Sverige, berättar Kremena.
— Min hemort präglades av fabriken och av alla rosenplantager. ”Guns N´ Roses”, som vi brukade säga, säger Kremena Hultby, som då hette Yakimova.
Regimen var kommunistisk, något som för Kremena och alla familjer var helt naturligt.
— På förskolan lärde vi oss om ”farbror Lenin”, ryssarna som ”bröder” och att alla i samhället var likvärdiga. Lärare och förskolepersonal hette ”kamrat”.
En annan självklar del av staden var romernas fattiga område, omgärdat av en mur.
— Jag växte upp med samma fördomar om romer som alla andra. Långt senare fick jag se deras livsvillkor på ett helt nytt sätt, inte minst när jag började arbeta på Frälsningsarmén i Sverige, berättar Kremena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar