Förlåtelseboken - DU KAN BLI FRI - Del 5

 

På måndagar, onsdagar och fredagar lägger vi ut inslag från Rut Baronowskys bok Förlåtelseboken. Detta är det femte inslaget.

Kapitel 4:1

”Som Fadern har sänt mig sänder jag er”

Lärjungarna hade grälat. Jesus hade just pekat ut vem av de tolv det var som skulle förråda honom och nu grälade de andra om vem som var störst bland dem.

Jesus ger dem en kort lektion i kristet ledarskap och talar om för dem, att i motsättning till världens ledarskap, ska den störste vara som den yngste och ledaren ska vara som tjänaren. Han hänvisar till sig själv som det bästa exemplet på detta och säger att han är mitt ibland dem just som tjänare. Så ger han dem några uppmuntrande ord för att de varit trofasta och så säger han till dem: ”samma kungavärdighet som min Fader har tilldelat mig tilldelar jag er” (Luk 22:29).

Trots att lärjungarna var så mänskliga, trots att de var så omogna, trots att de gav efter för frestelsen att vilja vara störst och främst, lovar Jesus att just de ska få samma ställning, samma kungavärdighet som honom i världen.

Två gånger i Johannes evangeliet kan man läsa att Jesus vill sända sina lärjungar ut i världen på samma sätt som Fadern hade sänt honom in i världen.

Första gången hittar vi detta i Jesu förbön för dem som är hans. Denna förbön är en del av hans avskedstal till sina lärjungar. När jag läser orden i denna bön ”Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen” (Joh 17:21), tycker jag nästan att jag hör ett frågetecken efter det Jesus säger. Det är nästan som om Jesus frågar Fadern: ”Var det verkligen en så klok idé det där att jag ska anförtro lärjungarna allt det som du anförtrodde mig? Kommer dom att kunna lita på dig lika mycket som jag har gjort? Kommer dom att kunna driva ut andar och bota sjuka lika mycket som jag har gjort? Kommer dom att kunna stå emot fiendens alla angrepp på samma sätt som jag har gjort?” Jesus hade all anledning att tvivla.

Andra gången uttalandet kommer är efter uppståndelsen och det uttalas som en direkt befallning från Jesus till lärjungarna. Hans tvivel tycks ha försvunnit och han säger: ”Som Fadern har sänt mig sänder jag er”(Joh 20:21). 29

Att Jesus sänder ut sina lärjungar på samma sätt måste betyda att Jesus vill att vi ska göra samma gärningar som han gjorde. I förbindelse med förlåtelse måste det betyda att Jesus vill att vi ska förlåta på samma sätt som Jesus förlät. Paulus understryker det i Kolosserbrevet där han säger: ”Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta.” (Kol 3:13)

Kristi kropp
När Jesus gick omkring på jorden var han begränsad trots att han var Gud. Han var begränsad i tid. Han hade bara några korta år på sig att förmedla sitt budskap. Han var också begränsad i rummet. Han kunde bara nå ut till sin närmaste omgivning, den lilla landremsan utmed Medelhavet. Och egentligen kunde han bara ta sig så långt med sitt budskap, som hans fötter orkade bära honom.

Men när Jesus dog och uppstod i sin nya kropp, församlingen, sprängdes dessa begränsningar.

Vi talade tidigare om vad som hände när Jesus dog på korset. Dels frigjordes förlåtelsen källa och dels dog Jesus som ett ”vetekorn” för att uppstå i en ny skepnad, som beskrivs som Kristi kropp. Jesus dog inte för att sedan bara försvinna, utan för att uppstå i sin nya kropp som består av många. Han uppstod i sin nya kropp och alla kristna på jorden utgör idag tillsammans Kristi kropp. Detta är det begrepp som Bibeln använder för att beskriva den kristna församlingen utöver jorden. I 1 Korintierbrevet 12:27 står det - riktat till de kristna: ”Ni utgör Kristi kropp, och är var för sig delar av den.”

Och idag är Kristi kropp inte längre begränsad, varken i tid eller rum. Kristi kropp, församlingen har verkat i över två tusen år och den är spridd över så gott som hela jorden.