”Nu har du hört allt och detta är summan: frukta Gud och håll hans bud. Det gäller alla människor.” (Pred 12:13)
Han var död nu.
En, som stod henne mycket nära, hade gått bort vid bara 38 års ålder. Nu satt
hon på stranden och såg vågorna rulla in – en efter en – för att lika
regelbundet dra sig tillbaka ut i havet. Livets meningslöshet var så påtaglig.
Han, som hade varit lika verklig och full av liv som solglittret där ute på
djupt vatten, fanns inte mer. - ”Tidevarv
komma, tidevarv försvinna. Släkten följa släktens gång.” Psalmens ord
genljöd i hennes inre och vågorna blev till tidevarv och släktled. Hennes små
barn lekte i vattenbrynet, men hennes inre skrek av total tomhet och avsaknad
av mening. Varför skulle han dö och hon och hennes familj få leva vidare?
Smärtan ville dra henne mot marken – mot under marken…
Jag tror att
alla som upplevt döden på nära håll, har haft liknande tankar. För Predikaren i
Bibeln är livets tomhet och meningslöshet väl bekant. Hela Predikarens bok
handlar om livets meningslöshet. Predikaren söker efter meningen inom alla de
områden som livet erbjuder, pengar, njutning, mat och dryck, sex och karriär.
Men slutsatsen är att livet är meningslöst – om inte Gud finns! Därför landar
Predikarens bok i bibelordet för dagen: Frukta
Gud och håll hans bud!
BÖN
Gud min far, Jesus
min frälsare, Helige Ande min hjälpare – Du är Meningen. Av Dig, genom Dig och
till Dig är jag. Led mig idag på din väg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar