”Om inte er tro består, skall inte ni bestå” (Jes. 7:7)
Att åka skidor kan vara en
underbar upplevelse. Att ”gå på tur” som norrmännen säger, och i stilla mak
färdas över en fjällvidd en solig vinterdag, kan fylla en människa med glädje
och lovsång. Skönheten kan vara så intensiv och bländande.
Att åka skidor i uppförsbacke, med
fel valla så det blir bakhalt, är å andra sidan något av det mest påfrestande
en människa kan råka ut för. Bakhalt! Usch! Man har inget fäste och man
försöker ihärdigt klamra fast ena skidan i backen, medan man försiktigt flyttar
den andra skidan ett litet hack uppåt. Men innan den skidan fått fäste, har
skidan, som nyss var något så när fast, halkat ner ett stycke, och så får man
hålla på.
I Folkbibeln lyder dagens
bibelord: Om ni inte är fasta i tron har
ni inget fäste. Att vingla i sin tro är som att åka skidor i uppförsbacke.
Och jag skulle vilja lägga till: att vara fast i sin tro är som att gå på tur
på en fjällvidd i solsken, en vila. Tro
är i stora stycken ett beslut. Vi väljer att tro. Vi kan välja att vara fasta i tron, att hålla
fast vid Guds trofasthet vad som än händer. Gud belönar en sådan tro.
BÖN
Herre, jag vill tro
på dig idag. Jag vill lita på ditt ord och vila i din omsorg om mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar