Bibelläsning: Psalm 13
Läs bibeltexten här
"Jag förtröstar på din nåd, mitt hjärta jublar över din frälsning. Jag vill sjunga till HERRENS ära, ty han är god mot mig." (Ps 13:6 FB)
Psalm 13 är en av de kortare psalmerna i Bibeln. Psalmen uttrycker en djup ångest och ställer frågan hur länge ska det dröja innan Gud griper in?
Fyra gånger ropar psalmisten ut sin förtvivlan och frågar
"Hur länge?" (vers 1-3). Han känner, att han är
bortglömd av Gud, att Gud döljer sitt ansikte för honom och att fienderna
triumferar över honom. Han känner en daglig oro och ängslan.
De förtvivlade ropen övergår i bön (vers 4-5). Men psalmen slutar i förtröstan
och jubel (Vers 6). Den slutar med lovsång. Den uttrycker förtröstan på Gud
från ett hjärta som jublar över Guds frälsning.
Denna förtröstan och detta jubel är inte hämtat ur tomma intet. Det finns en
orsak till att psalmisten kan förtrösta. Det finns en orsak till jublet.
Orsaken är att Gud är god. Guds
godhet är grunden för tilliten och förtröstan. Gud förändras inte. Han
är god. Och förvissningen om Guds godhet gör att vi kan förtrösta - även de
dagar då vi inte ser något ljus.
Mannakorn att tugga på under dagen: Gud är god – alltid!
Kommentar:
Vers 1-3
David klagar inför Gud över det mörker han befinner sig i.
Vers
4
Då vi är mitt uppe i problemen kan det vara svårt att se något ljus, något
positivt. Men att berätta om vår situation för någon vi har förtroende för kan
vara en hjälp. Att bara sätta ord på problemen gör dem mer hanterbara.
Då David berättat för Herren om det mörker han befinner sig i, ber han att Gud
ska ge hans ögon ljus.
Vers
6
Psalmen avslutas med förtröstan på Gud och jubel över hans frälsning.
Det är viktigt att inte avsluta bönen mitt i beskrivningen av våra problem. Då kanske vi inte har umgåtts med Gud utan bara med våra problem. Många psalmer avslutas med tillit och förtröstan på Gud och lovsång om Guds storhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar