Tar vi också fel?

 

Det var Jesu ord till Saddukeerna: "Tar ni inte fel, just för att ni inte förstår skrifterna och inte heller Guds makt". Skulle man kunna säga detsamma om Sveriges kristenhet idag? Ja, jag tror det.

Mina tidigare inlägg har har haft följande teman:
- Guds folk läser inte Guds Ord som man gjorde förr.
- Guds folk tror inte på Guds Ord som gjorde förr.
- Guds folk har slutat förvänta att se Guds makt i det övernaturliga.

Idag fortsätter jag att tala om Guds makt i det övernaturliga.

Då Jesus sände ut sina lärjungar på ett missionsuppdrag, gjorde han det med orden: "Där ni går fram ska ni predika: Himmelriket är nära. Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva ska ni ge som gåva" (Matt 10:7-8).

Jesus sände ut sina lärjungar till en dubbel tjänst: att predika om himmelriket och att göra himmelrikets gärningar. Men det ser ut som om vi bara uppfattar den första delen. Vi predikar och predikar och sedan blir det inget mer. Jag tror att det produceras tusentals predikningar i vårt land varje söndag. Och det har det gjort i väldigt många år. Om predikan hade varit tillräcklig borde alla människor i Sverige vara frälsta vid det här laget. Men människor blir inte frälsta av bara ord. I framgångsrik evangelisation ackompanjeras ordet om himmelriket med himmelrikets gärningar.

Jag vill till och med påstå att det inte finns ett enda exempel på framgångsrik evangelisation där evangeliet förkunnades bara med ord. Det gäller både i Jesu verksamhet och i Apostlarnas.

På pingstdagen höll lärjungarna ett friluftsmöte i Jerusalem och tre tusen människor blev frälsta och församlingsmedlemmar. Hur kan det komma sig? Var det för att Petrus höll en så fantastisk predikan? Nej, det var för att folket såg att lärjungarna gjorde något som de inte kunde göra. De kunde på ett övernaturligt sätt predika på språk som de aldrig hade lärt sig och folket blev häpna och förvirrade och de frågade "Vad kan det här betyda?" (Apg 2:12). Då talade Petrus och tretusen människor blev frälsta.

Jag menar inte att predikan är värdelös. Tvärtom, den är både värdefull och meningsfull. Men ord är inte nog. Orden förklarar vad som sker, men ofta blir predikan en förklaring av något man inte kan se i verkligheten.

Några dagar efter pingstdagen blev man plötsligt fem tusen män i församlingen. Det började med att Petrus och Johannes var på väg till det dagliga bönemötet. I en av portarna till Jerusalem sitter en man som hade varit lam sedan födseln. Han tiggde pengar för sitt uppehälle och då Petrus och Johannes skulle gå igenom porten bad han även dem om pengar. Men de hade inga pengar och Petrus sa: "Silver och guld har jag inte, men det jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasareens namn, Stig upp och gå!" (Apg 36). För första gången i sitt liv reste sig mannen och började gå, eller snarare hoppa omkring, prisande Gud (vers 8).

Folket blev utom sig av häpnad och Petrus predikade och förklarade vad som hade hänt och vem det var som hade gjort mannen frisk. Många kom till tro (Apg 4:4), och antalet män blev fem tusen. Och så bara fortsatte det: "Paulus och Barnabas stannade där en längre tid och talade frimodigt i förtröstan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer" (Apg 14:3).

Vi ser samma princip i evangelierna. Jesus predikade fantastiskt. Bergspredikan och Jesu tal om den sista tiden är bland de längsta och mest kända av Jesu tal. Men talade inte bara. Vi kan mycket oftare läsa om hur Jesus botar sjuka, driver ut onda andar, uppväcker döda och utför många tecken och under. Jesus predikade om himmelriket och gjorde himmelrikets gärningar. Ord och handling hänger ihop och är beroende av varandra. 

Och så säger Jesus till sina lärjungar: "Som Fadern har sänt mig sänder jag er" (Joh 19:21). Det gällde Jesu lärjungar då, och det gäller också Jesu lärjungar idag.

(Jag återkommer med mitt avslutande inlägg i denna serie nästa onsdag)

/Peter Baronowsky