UTMANINGEN - Psalm 5 + 6

Psalm 5 - NÅD SOM EN SKÖLD

Bibelläsning: Psalm 5
Läs bibeltexten här

"Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige, du omger honom med nåd som med en sköld." (Ps 5:13)

Psalmen är en morgonbön under förföljelse. Psalmisten ber och vi får be:
"Lyssna till mina ord, HERRE! Ge akt på mina suckar! Hör mig när jag ropar om hjälp, du min konung och min Gud, ty till dig ber jag. HERRE, om morgonen hör du min röst, om morgonen vänder jag mig till dig och väntar ivrigt." (vers 2-4)

Psalmen slutar med ett konstaterande att Gud omger den rättfärdige med nåd som med en sköld.

Den sköld som beskyddar oss är Guds nåd. Det är inte vår egen rättfärdighet eller förträfflighet som beskyddar oss. Tvärtom! Då vi litar på våra egna gärningar är vi helt oskyddade. Men när vi söker oss till Herren blir vi omslutna av hans rättfärdighet och nåden bildar en sköld runt oss.

Romarbrevet skriver om denna rättfärdighet:
"...en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem." (Rom 3:22-24)

Då du känner dig misslyckad och fördömd får du se dig själv som friköpt och iklädd Jesu rättfärdighet. Låt nådens sköld skydda dig.

Mannakorn att tugga på under dagen: Nåd som en sköld.

Kommentar:
Ännu en psalm under förföljelse.

Vers 3-4
David finner styrka i att varje morgon komma till Herren i bön. David ber i full förvissning om att Gud hör hans röst när han ber. Men Davids morgonbön är inte bara en monolog där David talar till Gud, David förväntar sig också att Gud ska tala till honom.

Detta får också vara en förebild för vår morgonstund med Gud:
1/ Vi får komma till Gud med alla våra behov och önskningar (Fil 4:6-7)
2/ Vi får läsa Guds ord och förvänta att Gud ska tala in i vårt liv (1 Sam 3:10).

 

Psalm 6 - HERREN HAR HÖRT

Bibelläsning: Psalm 6
Läs bibeltexten här

"HERREN har hört mitt rop om nåd, HERREN har tagit emot min bön." (Ps 6:10)

Psalmen är en bön i djupaste nöd:
"Min själ är mycket förskräckt. HERRE, hur länge?" (vers 4). ”Jag är trött av mitt suckande, var natt blir min bädd genomvåt, jag dränker sängen med tårar.” (vers 7)

David uttrycker i psalmen sin fruktan och sin kraftlöshet genom ändlösa nätter.

Det är lätt hänt att våra böner fastnar där i mörkret och i hopplösheten. Vår bön blir ibland ett fortsatt ältande av våra problem, fast i bönens form. Och efter vår bön känner vi oss ännu mer nedtyngda än då vi började be. Vi har umgåtts med våra problem i stället för att umgås med Herren i bönen.

Davids bön fastnar inte i fruktan och kraftlöshet. Den tränger igenom mörkret. Den slutar med förvissningen om att Gud har hört bönen och att problemet nu ligger hos Honom.

Förhållandena hade inte förändrats, men vetskapen att Gud hade hört bönen gav lindring. Bönens funktion är inte att umgås med våra problem, utan att lyfta upp dem till Herren som hör och tar emot vår bön och bär våra problem.

”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila.” (Matt 11:28 FB)

Mannakorn att tugga på under dagen: Herren hör min bön.

Kommentar:
Vers 1-8
David är kraftlös och skräckslagen. Han upplever det som att Herren har övergivit honom och ber Herren komma tillbaka. Kanske upplever han något av det Jesus upplever då han utropar ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig” (Matt 27:46).

Vers 9-11
Här vänder psalmen. David upplever att Gud har hört hans bön och plötsligt vänds förtvivlan till förtröstan.

Detta är ett återkommande mönster i många psalmer som börjar i djupaste förtvivlan och slutar med en strimma av förtröstan.