Vi skulle ge oss ut på en lång resa - från Sverige ända ner till Spaniens sydkust. Det var Coronatider, så i stället för att boka en flygresa bestämde vi oss för att köra bil de 330 milen. Vi hade gjort det förut. Vi visste att vi skulle få ligga på vägen många, många timmar i minst fyra dagar. Men vi hade inget emot själva resan. Vi brukade njuta av att betrakta landskapet växa fram inför våra ögon, med framrutan som en stor panoramaskärm.
Landskapet förändrades allteftersom vi passerade genom olika områden och klimatzoner. Vi startade tidig höst, och hemma hade träden redan börjat skifta i gult och rött. Ju längre söderut vi kom desto mer sommar var kvar. Ju längre söderut vi kom, ju mer växlade vegetationen. Från en resa igenom svenska björkhagar och tät granskog, till bokskogar och öppna vida fält. Landskapet böljade fram och magnifika vyer bredde ut sig framför våra ögon. Snart började vi se en och annan ceder vid vägkanten, och så kom palmerna i olika varianter. Det gröna byttes mer och mer mot brunt och förtorkat land, så som det blir efter en het medelhavssommar.
Att resa så här under flera dagar och så här långa sträckor medför förstås också många risker. Trafiken är tät, hastigheterna är höga. Mycket skulle kunna hända. Så det var med en viss respekt för resans osäkra moment vi gav oss av.
Innan vi reste hemifrån fick jag ett ord från den 91:a psalmen. ”Herren ska ge sina änglar befallning om dig att de skall bevara dig på alla dina vägar”. Jag tog detta löfte till mig och smakade på det varje dag. Jag kände tryggheten i att veta att Gud skulle vara med under vår resa.
Mina fokusord det här året var
- Vandra med Gud,
- Förtrösta på Gud
- Förvänta från Gud
Det var ord som jag dagligen upprepade för mig själv och jag visste att det är så jag vill leva. Jag vill vandra tillsammans med Jesus varje dag, jag vill förtrösta på honom och förvänta från honom.
Den tredje dagen på resan var det som att Herren sa till mig: ”OK – jag vet att du vill vandra med mig, att du förtröstar på mig och förväntar från mig. Så hör nu – Jag ska ge mina änglar befallning om dig att de skall bevara dig på alla dina vägar – Du kan vara trygg”
Vi körde från Nancy i nordöstra Frankrike och hade just passerat en av de stora städerna längre söderut. Vi var på en bred motorväg och trafiken var ganska intensiv. Över alla tre filerna som gick i vår riktning fanns det stora stålstativ med trafikinformation om vad som väntade framöver på vägen. Där kunde det finnas meddelanden om att ett fordon var stillastående några kilometer längre fram, att det väntade ett vägarbete eller att det hade inträffat en olycka framöver.
Vi körde just under en sådan digital skärm och jag uppfattade orden som stod där och försökte, med hjälp av min bräckliga skolfranska, förstå vad orden betydde. Det stod ”HHA 180 – trop vite”.
Hjärnan snurrade, det där var ju faktiskt registreringsnumret på vår bil! Vad var det jag just hade läst på det franska vägväsendets informationstavla, på utfarten från en av Frankrikes stora städer.
- Såg du vad det stod frågade jag Peter?
- Nej!
-Vad betyder ’trop vite’?
– För fort!!! Svarar Peter som förutom sin skolfranska även vuxit upp med det franska språket.
- Och jag informerar honom om vad som stod på informationstavlan vi just passerat i 110 km/timmen. På en plats som både vi och alla andra trafikanter kunde se stod det:
- ”HHA 180 – för fort!”
- Rut och Peter ni kör för fort. Någon ser er. Jag vet vad ni gör!
Och jag blev påmind om löftet jag fått innan vi startade vår resa: ”Jag ska ge mina änglar befallning om er och bevara er på alla era vägar.” Det var som om Gud sa:
”Ibland kommer änglarna att skydda er genom att hålla undan andra farliga bilförare från er, ibland genom att lägga hinder i vägen som försenar er, ibland genom att leda er på omvägar som ni uppfattar som misstag och ni säger - vi körde fel! Men i själva verket var det en beskyddande manöver från mig för att skydda er.”
Men ibland, som nu, valde Gud att tala till oss genom franska statens informationstavlor. Han påminde oss om vikten av att vi gör vår del. Vi har ett ansvar att följa de regler och instruktioner som finns för att skydda oss i trafiken och i samhället i övrigt. För om vi till exempel kör för fort, bryter vi inte bara mot hastighetsbestämmelserna, men vi går kanske utanför den zon där Guds änglar kan beskydda oss. Var det därför vi blev varnade?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar