Inför söndagen - Kyrkoårets texter utan kommentarer

Tema söndagen den 14 februari: KÄRLEKENS VÄG

FRÅN GAMLA TESTAMENTET

Jesaja kapitel 52, vers 13-15

Min tjänare skall ha framgång,
han skall bli upphöjd, mäktig och ärad.

Många förfärades över honom,
så vanställt var hans yttre,
så föga mänskligt hans utseende.

Men nu får han många folk att häpna,
och kungar förstummas inför honom,
ty de ser något de aldrig hört talas om,
bevittnar något de aldrig anat.

FRÅN BREVEN

Första korinthierbrevet kapitel 13, vers 1-13

Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal.
Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.
Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå.
Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad.
Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.
När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga.
Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

FRÅN EVANGELIERNA

Lukasevangeliet kapitel 18, vers 31-43

Han samlade de tolv omkring sig och sade till dem: ”Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse.
Han skall utlämnas åt hedningarna, de skall håna och skymfa honom och spotta på honom,
och de skall prygla honom och döda honom, och på den tredje dagen skall han uppstå.”
Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade.
När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde.
Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på.
Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi,
och då ropade han: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.”
De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: ”Davids son, förbarma dig över mig.”
Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus:
”Vad vill du att jag skall göra för dig?” Han svarade: ”Herre, gör så att jag kan se igen.”
Jesus sade: ”Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.”
Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.

FRÅN PSALTAREN

Psaltaren psalm 86, vers 5-11

Ja, Herre, du är god, du förlåter,
rik på kärlek till alla som åkallar dig.

Herre, lyssna till min bön,
hör mig när jag ber.

I nödens stund ropar jag till dig,
och du svarar mig.
Herre, bland gudarna är ingen som du,
inga gärningar är som dina.

Alla de folk du har skapat
skall komma och tillbe inför dig, Herre,
och de skall ära ditt namn.

Ty du är stor, du gör under,
du ensam är Gud.
Visa mig, Herre, din väg,
så att jag kan vandra i din sanning.
Lär mig att helhjärtat vörda ditt namn.