UTMANINGEN 27 feb - Job 13 +14

"VARFÖR DÖLJER DU DITT ANSIKTE?"

Bibelläsning: Job 13
Läs bibeltexten här

"Varför döljer du ditt ansikte och ser mig som din fiende?" (Job 13:24 FB)

Job upplever i sin förtvivlan att Gud döljer sitt ansikte för honom. Kanske kan vi uppleva det på samma sätt då allt är mörkt runt omkring och vi inte ser någon utväg.

Men Gud finns där hela tiden. Antingen vi kan uppleva honom eller inte. Vi kanske skulle önska att Gud visade sig på ett annat sätt, men han finns där.
 
Emmausvandrarna var bedrövade därför att Jesus inte längre fanns hos dem. Men i själva verket gick han tillsammans med dem. De till och med talade med honom utan att förstå att det var Jesus de talade med. Men så fick de sina ögon öppnade och de kunde se det som hade varit en verklighet en god stund. Jesus var där hos dem. (Luk 24:13-32).

Jakob var på flykt och försökte få ordning på sitt liv. Plötsligt förstod han att Gud var med honom och hade varit med honom: "Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte." (1 Mos 28:16).

Vi ber ofta "Vänd ditt ansikte till oss", men jag tror att om vi vänder vårt ansikte till Gud kan vi få uppleva att hans ansikte redan är vänt till oss. 

- Mannakorn att tugga på under dagen: Du omsluter mig på alla sidor och du håller mig i din hand.
___________________
Innehåll:
Job fortsätter sitt svar till Sofar och de andra två vännerna (vers 1-18)
Job slutar att tala till sina vänner och vänder sig direkt till Gud (vers 19-28)

Kommentar:
Job fortsätter sitt tal till vännerna och framhåller att han vet lika mycket som vännerna (vers 2). Han jämför vännerna med en värdelös läkare (vers 4). Job säger till och med att den bästa hjälp de skulle kunna ge honom är att tiga i stället för ge honom lögnaktiga råd (vers 4-5).

Mitt i sitt tal till vännerna vänder sig Job i stället till Gud och ber Gud visa honom vilka synder han straffas för. Han frågar också varför Gud vänder sitt ansikte från honom (vers 23-24).

Job frågar också Gud om allt detta händer på grund av hans ungdomssynder (vers 26). 

Till eftertanke:
En dikt till Job och till dig av en okänd författare:

En mans dröm... 

En natt hade en man en dröm.
Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.
Han märkte att vid varje period i livet, fanns spår i sanden av två par fötter, det ena var hans det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde, såg han tillbaka på fotspåren i sanden.
Då såg han att många gånger under sin levnads vandring, fanns bara ett par fotspår.
Han märkte också att detta inträffade, under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud:
"Du sa den gången jag bestämde mig att följa dig, att du aldrig skulle överge mig, utan gå vid min sida hela vägen.
Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv, har det funnits bara ett par fotspår.
Jag kan inte förstå att du lämnade mig, när jag behövde dig mest"

Gud svarade:
"Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig
under tider av prövningar och lidande.
När du såg bara ett par fotspår - det var då jag bar dig"

LIVETS MENINGSLÖSHET

Bibelläsning: Job 14
Läs bibeltexten här

 "Människan, av kvinna född, lever en kort tid och mättas av oro. Likt ett blomster växer hon upp och vissnar, likt en skugga flyr hon och kan ej bestå." (Job 14:1-2)

Job upplever livets meningslöshet. Människor är som ett blomster som växer upp och strax vissnar bort igen. Eller som en skugga som passerar.

Författaren till Predikaren uttrycker samma känsla: "Förgänglighet och åter förgänglighet! säger Predikaren. Förgänglighet och åter förgänglighet! Allt är förgängligt. Vad vinner en människa med all sin möda, som hon gör sig under solen? Släkten kommer, släkten går, men jorden står evigt kvar. Solen går upp och solen går ner och skyndar sedan åter till den plats
där den går upp." (Pred 1:1-5)

Jag är beredd att hålla med Job och författaren till Predikaren. Livet är meningslöst och fåfängligt - om Gud inte finns. Men de goda nyheterna är att Gud finns. Han har skapat oss för gemenskap med honom och tron på Gud låter oss få uppleva det eviga livet som börjar redan här och nu. 

- Mannakorn att tugga på under dagen: Livet är meningslöst om inte Gud fanns. Men han finns!
__________________
Innehåll:
Job avslutar sitt svar på Sofars första tal och talar om livets hopplöshet.

Kommentar:
Jobs svar på Sofars första tal (Kap 12-14) vänder sig inte bara till Sofar utan till alla tre vännerna. Men i mitten på kapitel 13 övergår Jpb till att tala till Gud.

I kapitel 13 ifrågasätter Job Guds handlande. I Jobs ögon bryr sig Gud mer om blommorna och träden än människorna (vers 3+7).

I Gamla Testamentet finns ingen klar undervisning om uppståndelsen till ett nytt liv efter döden, men Job drömmer om att det skulle finnas en uppståndelse efter döden: "Kan en människa som en gång dött få liv igen" (vers 14).

Till eftertanke:
I Nya Testamentet är uppståndelsen från de döda ett huvudämne:

^"Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp  Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom^. Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade^. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren^. Trösta därför varandra med dessa ord". (1 Tess 4:13-18).

Läs också 1 Kor 15:51-55.