TILL DEN FRISÖREN GÅR JAG NOG ALDRIG TILLBAKA…
”Och vad tycker du att jag ska göra med den här”, sa hon och viftade föraktfullt med en hårtuss från min pannlugg, Samtidigt himlade hon med ögonen mot sin kollega, som om hon ville tala om att hon just nu behandlade dagens mest hopplösa kund.
Tydligen var min virvel, som jag tidigare inte ens vetat om att jag hade, helt fel. Virveln var fel. Håret var fel. Mitt huvud var fel. Hela jag var fel. Orden växte ini mig, och jag led under hela klippningen. Slokörad men befriad slank jag ut från salongen efter drygt tjugo minuter – nyklippt, men deppig!
Varför? Jo, ord har en förmåga att skapa. Mina ord skapar något i andra. När orden ramlar ut ur min mun spelar det inte så stor roll vad jag hade tänkt att de skulle åstadkomma. Orden tycks ha ett eget liv. Och vad orden skapar i andra kan jag inte kontrollera. Därför måste jag var noggrann med mina ord.
Jag vill inte tro att frisören hade för avsikt att trycka ner mig som kund. Hon var säkert bara tanklös. Hon hade kanske klippt tio andra kvinnor före mig och fick nu ännu en virvel att ta hand om. Och så slank de sårande orden ut ur hennes mun.
Våra ord kan antingen lyfta en annan människa eller trycka ner henne i skorna. Mina ord gör skillnad och påverkar andra människor.
Som kristen måste jag vara varsam med mina ord. Jag måste ”tygla min tunga” som Jakob skriver.
Men Bibeln säger mig också att orden speglar vad som finns i vårt inre. Det spelar ingen roll om jag gör allt som står i min makt för att inte säga de sårande orden. Om jag fortsätter att hysa agg eller förakt i mitt inre, om jag inte gör rent där, så kommer förr eller senare det jag verkligen menar att gestaltas i ord. Var och en av oss bär fram något av det som finns i vårt inre:
”Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. En god människa tar fram ur sitt goda förråd det som är gott, och en ond människa tar fram ur sitt onda förråd det som är ont. Men jag säger er: Varje onyttigt ord som människor talar ska de få svara för på domens dag. Efter dina ord ska du frias, och efter dina ord ska du fällas." (Matt. 12:37)
Om det är sant att människors ord skapar, så är det än mer sant att Guds Ord skapar. Det var genom sitt ord som Gud skapade världen. Gud sade – och det blev!
Han är fullkomligt ren så hans ord kan bara skapa det som är gott. Och om vi låter hans Ord träffa oss kommer han att skapa det som är gott i våra liv. Han vill lyfta oss, han vill trösta oss, han vill bära oss – om han bara får. Hans ord finns där hela tiden, men vi måste ”öppna” dem.
”När dina ord öppnas ger de ljus och förstånd åt enkla människor”. (Ps 119:130)
Nej, jag går nog aldrig tillbaka till den frisören igen. Eller också gör jag det! För jag har hört och jag har valt att lyssna till en röst som talar starkare till mig än en okänd frisör. Jag har hört Guds röst som om och om försäkrar mig om att jag inte är fel. Jag är värdefull och viktig och älskad av en evig Gud. Och kanske skulle den där frisören också behöva höra Hans röst genom någon. Kan det vara jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar