I ett Sverige där det är liktydigt med politiskt självmord för ett parti att bara antyda att abortgränsen borde ses över eller att mena att abort är en komplicerad fråga, är det befriande att läsa Jörgen Huitfeldts artikel. Alla förstår intuitivt att abort är en komplicerade fråga (i alla fall nästan alla), men ingen vågar säga det.Kommer ni ihåg sagan om kejsarens nya kläder? /PB
Läs Jörgen Huitfeldts artikel här:
Jag scrollar mig genom Twitterflödet. Avslöjandet att en medlem av KD:s
jämställdhetspolitiska arbetsgrupp har ett förflutet i abortkritiska
organisationer engagerar. Uppfattningen att aborter i möjligaste mån bör
undvikas tycks så belastande att den gränsar till antidemokratisk. I
alla fall går det att tolka kritiken mot Sarah Havneraas så.
Även för mig som anhängare av fri abort blir utgångspunkten utmanande: De svenska reglerna – som jämfört med grannländerna är väsentligt mer liberala – har närmast status i nivå med Mose stentavlor. En utmanande hållning inte minst mot bakgrund av att Sverige har överlägset flest aborter per capita i Norden.
Rent provocerande blir det när till och med uppfattningen att abortfrågan är moraliskt komplicerad avfärdas som demokratiskt tveksam. Aftonbladets Anders Lindberg twittrar: ”Kvinnors rätt att bestämma om sin egen kropp är ingen ’moraliskt komplicerad’ fråga. Det är just sånt språk som gör KD opålitliga om mänskliga rättigheter.”
Jag funderar i mitt stilla sinne över hur vi har hamnat i ett läge där vi beskriver en av de riktigt svåra frågorna som helt okomplicerad. I vilket syfte banaliseras debattnivån så till den grad?
Läs mer i Dagens Nyheter: https://www.dn.se/ledare/jorgen-huitfeldt-twitterdebattens-dimridaer-kan-inte-dolja-att-abort-ar-en-svar-och-existentiell/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar